Det händer ofta att man slöläser sin tidning och kanske på sin höjd höjer en aning på ögonbrynen då man läser om något hemskt som skett ute i världen. Jag medger gärna att det även gäller för mig. Nu under semestern ges mer tid till att läsa tidningarna mer noggrannt. I dagens DN läser jag om en kvinna i Iran som 2005 enligt sharialagen dömts till fängelse och 99 piskrapp för att hon varit otrogen sin man. Domen har omvandlats enligt de religösa lagarna till dödsstraff genom stening. Detta innebär att kvinnan grävs ned så att bara huvudet är ovan marken. Frivilliga får sedan kasta stenar på hennes huvud tills hon långsamt dör. Nu har just den här domen upphävts genom internationella protester, bland annat från EU. Men alla vet att det finns många andra kvinnor som dödas på det här sättet i Iran med stöd från den religösa lagboken.
Det som händer i Iran är vidrigt. Det saknas ord för den ondska som ligger bakom sharialagen. En reflektion som jag gör om situationen i Iran är att här borde omvärlden reagera ännu mer kraftfullt än hittills. En bojkott mot Irans handel borde ske. På samma sätt som Hamnarbetarna i Göteborg vägrade befatta sig med gods från Israel borde man bojkotta Iran. Varför inte starta på Arlanda och Landvetter genom att vägra lossa och lasta de reguljärplan som flyger till Teheran med passagerare. Istället för att elda upp en förmögenhet i Visby borde Gudrun Schyman och hennes FI använt pengarna tilt att stötta kampen för de Iranska kvinnorna.
lördag 10 juli 2010
torsdag 8 juli 2010
Mona Sahlin inget sänke
För två dagar sedan undrade jag om Mona Sahlin är ett sänke för sitt parti. Trots det skrev jag att jag personligen anser att hon kan matcha Frederik Reinfeldt som efterträdare på statsministerposten. Efter att ha följt kvällens Debatt i SVT och nyhetssändningarna verkar det som jag fått rätt i min uppfattning om Mona Sahlin. Så gott som samstämmigt är kommentarerna att Mona Sahlin levererade det hittills bästa politiska talet i Almedalen och att hon t o m överträffade självaste Frederik Reinfeldt. Bland kommentarerna framkomm dessutom att hon den här gången framträdde mer statsmannamässigt än Reinfeldt.
Synd bara att Mona Sahlin är tvingad att underordna sig Ohly, Eriksson och Wetterstrand. Jag tror faktiskt att situationen hade varit annorlunda om hon fått agera ensam på den politiska arenan eller bara ihop med Wetterstrand.
Synd bara att Mona Sahlin är tvingad att underordna sig Ohly, Eriksson och Wetterstrand. Jag tror faktiskt att situationen hade varit annorlunda om hon fått agera ensam på den politiska arenan eller bara ihop med Wetterstrand.
tisdag 6 juli 2010
Är Mona Sahlin ett sänke?
Har semester och kan därför ägna mer tid åt diskussionerna under den pågående Almedalsveckan. Den är ett eldorado för alla som är intresserade av politik och debatt. Jag var där för ett par år sedan och skulle gärna ha varit där i år igen.
Frederik Reinfeldt talade i söndags och han hyllas åter för sina egenskaper som ledare och statsman samtidigt som medierna lyfter fram allt negativt man kan hitta om oppositionsledaren Mona Sahlin. Bland annat kallas olika experter, såsom retorikkonsulter, in till TV-studiorna för att ytterligare förstärka den negativa bilden av henne. Den s k Tobleroneskandalen lyfts fram med jämna mellanrum, trots att jag tror att många människor egentligen inte minns vad den handlade om för 15 år sedan.
Fredrik Reinfeldt är en duktig politiker med statsmannaegenskaper. Han har även tillsammans med Anders Borg lyckats sköta Sveriges ekonomi under finanskrisen med gott resultat. Detta kan säkert de allra flesta understryka. Reinfeldt och förre statsministern Göran Persson har sannolikt likvärdiga ledaregenskaper, även om Persson uppfattades som buffligare.
Jag kanske uppfattas som naiv som tror att Mona Sahlin kan matcha Reinfeldt om hon skulle bli vald till statsminister efter valet i höst. Hon har betydligt längre politisk erfarenhet än Reinfeldt, både i regeringen och i riksdagen. Dessutom tror jag inte att Mona Sahlins problem i första hand ligger på det personliga planet utan finns inom hennes parti som inte har gett henne fritt spelrum att välja samarbetspartners. Den största missen var när hon tvingades att backa från sin egen övertygelse och bilda allians med Lars Ohly. S-väljarna är inte vana och vill förmodligen inte heller se sin partiledare tillsammans med företrädare för partier som har helt skilda utgångspunkter för sin politik, vilket både MP och V har.
Så som situationen ser ut idag tror jag att Mona Sahlin har små chanser att bilda regering i höst så länge som hon tvingas samverka med partier som skiljer sig väsentligt från hennes egna och många av hennes sympatisörers värderingar.
Frederik Reinfeldt talade i söndags och han hyllas åter för sina egenskaper som ledare och statsman samtidigt som medierna lyfter fram allt negativt man kan hitta om oppositionsledaren Mona Sahlin. Bland annat kallas olika experter, såsom retorikkonsulter, in till TV-studiorna för att ytterligare förstärka den negativa bilden av henne. Den s k Tobleroneskandalen lyfts fram med jämna mellanrum, trots att jag tror att många människor egentligen inte minns vad den handlade om för 15 år sedan.
Fredrik Reinfeldt är en duktig politiker med statsmannaegenskaper. Han har även tillsammans med Anders Borg lyckats sköta Sveriges ekonomi under finanskrisen med gott resultat. Detta kan säkert de allra flesta understryka. Reinfeldt och förre statsministern Göran Persson har sannolikt likvärdiga ledaregenskaper, även om Persson uppfattades som buffligare.
Jag kanske uppfattas som naiv som tror att Mona Sahlin kan matcha Reinfeldt om hon skulle bli vald till statsminister efter valet i höst. Hon har betydligt längre politisk erfarenhet än Reinfeldt, både i regeringen och i riksdagen. Dessutom tror jag inte att Mona Sahlins problem i första hand ligger på det personliga planet utan finns inom hennes parti som inte har gett henne fritt spelrum att välja samarbetspartners. Den största missen var när hon tvingades att backa från sin egen övertygelse och bilda allians med Lars Ohly. S-väljarna är inte vana och vill förmodligen inte heller se sin partiledare tillsammans med företrädare för partier som har helt skilda utgångspunkter för sin politik, vilket både MP och V har.
Så som situationen ser ut idag tror jag att Mona Sahlin har små chanser att bilda regering i höst så länge som hon tvingas samverka med partier som skiljer sig väsentligt från hennes egna och många av hennes sympatisörers värderingar.
måndag 5 juli 2010
Vad vet DN om Göteborg?
I en ledarartikel i DN den 4 juli vill tidningen att Stockholm inför kollektivtrafik på vattnet runt stan. Man jämför med ett antal städer i Europa, och så drar man till med att t o m "lilla Göteborg" har lyckats bra. Yttrycket "lilla" anser jag visar på okunskap och en nedvärderande attityd mot rikets andra stad och Nordens största hamnstad.
Undrar om DN skulle använda epitetet "lilla" om Helsingfors, Oslo eller Zürich, några städer som är storleksmässigt jämförbara med Göteborg.
torsdag 25 februari 2010
Sveket mot PKU-barnen är en skam för Sverige
Det är mycket intressant att följa debatten som några doktorer på Karolinska inlett för att de inte längre ska få utföra hjärttransplantationer. Birgitta Rydberg och Maria Wallhager, båda erfarna politiker från Folkpartiet i Stockholm, har hakat på och inkompetensförklarar Socialstyrelsen, Regionsjukvårdsnämnden och andra politikerkollegor för ett beslut som fattats under bred majoritet och som de inte gillar. Deras syn på demokratin är mycket märklig!
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och ur patientsäkerhetssynpunkt var det ett mycket klokt beslut. Genom sådana här prioriteringar får vi dessutom råd att ge fler patienter god vård i Sverige.
Det finns betydligt allvarligare frågor att diskutera än vilka läkare som ska få operera 10 - 15 hjärtpatienter per år. Det som borde stå mycket högt på dagordningen just nu är att Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket, TLV, inte har ändrat sin uppfattning om att den enda medicin som ges till PKU-patienter inte längre ska finnas i förmånssystemet. TLV behagar inte ens vänta med verkställigheten till dess att överklagandeprocessen är över. Detta innebär att många patienter, mestadels barn, blir utan sin livsviktiga medicin. Att landstingen själva kommer att ta ansvaret för läkemedlet som TLV påstår är en utopi. Kanske några enstaka patienter kan få fortsätta med behandlingen enligt SKL. TLV försvarar sig med att läkemedlet kan ersättas med diet. Ja det går, men då visar TLV att man är helt i avsaknad av reell kunskap om vad dieten innebär och vad den skapar för konsekvenser.
TLV:s beslut beträffande PKU-medicinen är en stor skam för Sverige som välfärdsstat. Regeringen bör därför omedelbart granska om TLV följer intentionerna i Hälso- och sjukvårdslagen om allas rätt till lika vård. Jämförs TLV:s beslut med diskussionen om hjärttransplantationerna borde både thoraxkirurgerna på Karolinska och Fp-politikerna ha all anledning att börja rodna.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och ur patientsäkerhetssynpunkt var det ett mycket klokt beslut. Genom sådana här prioriteringar får vi dessutom råd att ge fler patienter god vård i Sverige.
Det finns betydligt allvarligare frågor att diskutera än vilka läkare som ska få operera 10 - 15 hjärtpatienter per år. Det som borde stå mycket högt på dagordningen just nu är att Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket, TLV, inte har ändrat sin uppfattning om att den enda medicin som ges till PKU-patienter inte längre ska finnas i förmånssystemet. TLV behagar inte ens vänta med verkställigheten till dess att överklagandeprocessen är över. Detta innebär att många patienter, mestadels barn, blir utan sin livsviktiga medicin. Att landstingen själva kommer att ta ansvaret för läkemedlet som TLV påstår är en utopi. Kanske några enstaka patienter kan få fortsätta med behandlingen enligt SKL. TLV försvarar sig med att läkemedlet kan ersättas med diet. Ja det går, men då visar TLV att man är helt i avsaknad av reell kunskap om vad dieten innebär och vad den skapar för konsekvenser.
TLV:s beslut beträffande PKU-medicinen är en stor skam för Sverige som välfärdsstat. Regeringen bör därför omedelbart granska om TLV följer intentionerna i Hälso- och sjukvårdslagen om allas rätt till lika vård. Jämförs TLV:s beslut med diskussionen om hjärttransplantationerna borde både thoraxkirurgerna på Karolinska och Fp-politikerna ha all anledning att börja rodna.
tisdag 23 februari 2010
Folkpartiet i sandlådedebatt
På DN Debatt skriver idag ett antal folkpartipolitiker med Birgitta Rydberg och Maria Wallhager från Stockholm i spetsen om sina farhågor över att Karolinska inte längre ska få transplantera hjärtan. Artikeln är en uppföljning av motsvarande debattartikel i gårdagens SvD. Uppenbarligen skriver man under starkt inflytande (uppdrag) av de intellektuellt starka doktorerna på Karolinska.
Det är förvånande att ta del av hur erfarna sjukvårdspolitiker kan ondgöra sig över ett beslut som fattats med stark majoritet. Fem av sex ledamöter i Rikssjukvårdsnämnden var för beslutet. Är inte detta att underskatta demokratin och att inkompetensförklara sina landsortskollegor?
Folkpartipolitikerna befarar att beslutet kommer att få ”ödesdigra konsekvenser”. Förstår inte vad man menar? Idag transplanteras exempelvis alla njurpatienter i Norrland på Sahlgrenska i Göteborg utan några som helst problem. Alla hjärtsjuka stockholmsbarn opereras i Göteborg eller i Lund. Här tystnade protesterna ganska snart då man noterade bättre resultat för de hjärtsjuka barnen.
.
Man nämner heller inte i artikeln att man hittills inte utfört några lungtransplantationer vid Karolinska. Den verksamheten är ju faktiskt starkt sammankopplad med hjärttransplantationsverksamheten.
Det är intressant att se engagemanget hos Birgitta Rydberg och Maria Wallhager för en fråga som berör cirka 15 patienter. Jag saknar däremot deras engagemang för alla de dialyspatienter i Stockholm som berövats möjligheten att få sjukresa till och från dialysbehandlingen. Här utmärker sig Stockholm som den enda sjukvårdshuvudmannen i landet som inte ger njursjuka den möjligheten.
Jag saknar även Rydbergs och Wallhagers röster då Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV) berövade PKU-patienterna möjligheten att få den livsviktiga medicin som ger dem möjlighet att leva ett drägligt liv. Hittills har inte PKU-patienterna i Stockholm ens fått möjlighet att testa medicinen, trots att den har förskrivits till patienter i övriga landet under flera år.
Det är förvånande att ta del av hur erfarna sjukvårdspolitiker kan ondgöra sig över ett beslut som fattats med stark majoritet. Fem av sex ledamöter i Rikssjukvårdsnämnden var för beslutet. Är inte detta att underskatta demokratin och att inkompetensförklara sina landsortskollegor?
Folkpartipolitikerna befarar att beslutet kommer att få ”ödesdigra konsekvenser”. Förstår inte vad man menar? Idag transplanteras exempelvis alla njurpatienter i Norrland på Sahlgrenska i Göteborg utan några som helst problem. Alla hjärtsjuka stockholmsbarn opereras i Göteborg eller i Lund. Här tystnade protesterna ganska snart då man noterade bättre resultat för de hjärtsjuka barnen.
.
Man nämner heller inte i artikeln att man hittills inte utfört några lungtransplantationer vid Karolinska. Den verksamheten är ju faktiskt starkt sammankopplad med hjärttransplantationsverksamheten.
Det är intressant att se engagemanget hos Birgitta Rydberg och Maria Wallhager för en fråga som berör cirka 15 patienter. Jag saknar däremot deras engagemang för alla de dialyspatienter i Stockholm som berövats möjligheten att få sjukresa till och från dialysbehandlingen. Här utmärker sig Stockholm som den enda sjukvårdshuvudmannen i landet som inte ger njursjuka den möjligheten.
Jag saknar även Rydbergs och Wallhagers röster då Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV) berövade PKU-patienterna möjligheten att få den livsviktiga medicin som ger dem möjlighet att leva ett drägligt liv. Hittills har inte PKU-patienterna i Stockholm ens fått möjlighet att testa medicinen, trots att den har förskrivits till patienter i övriga landet under flera år.
måndag 22 februari 2010
Hjärttransplantationer på sandlådenivå
I Brännpunkt i SVD den 22 februari hävdar ett antal doktorer vid Karolinska Universitetssjukhuset att det föreligger jäv bakom Socialstyrelsens beslut att alla hjärttransplantationer ska ske i Göteborg och Lund. Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm tycks få kalla fötter och säger i ett uttalande i Ekot att han inte haft kännedom om ev. jävsförhållande och därför vill utreda detta.
Oavsett jäv eller inte, måste man utifrån ett patientperspektiv bestämt hävda att beslutet att transplantationerna ska utföras i Göteborg och Lund var mycket klokt. Allt annat hade varit fegt från Socialstyrelsens sida.
Rikssjukvårdsnämnden har till uppgift att se över den högspecialiserade sjukvården så att den utförs så effektivt som möjligt med högsta kvalitet och patientsäkerhet. Detta måste alla acceptera, även doktorerna på Karolinska. Det är dessutom inte en dag för tidigt att Socialstyrelsen visar lite styrka som tillsynsmyndighet för sjukvården.
Hjärttransplantationer bedrivs i så liten omfattning i Sverige att det förmodligen hade räckt att ge uppdraget till ett enda sjukhus i landet. Dessutom bör verksamheten kombineras även med lungtransplantationer. Så vitt jag känner till har man inte den erfarenheten på Karolinska. I Göteborg och Lund har man mer än 20 års klinisk erfarenhet och forskning kring hjärt- och lungtransplantationer. Detta är en trygghet för de patienter som blir transplanterde där.
Att läkarna vid Karolinska skriver att man avser trotsa Socialstyrelsens beslut visar att frågan hamnat på sandlådenivå och inte på den akademiska nivå som man talar så varmt om i artikeln.
Oavsett jäv eller inte, måste man utifrån ett patientperspektiv bestämt hävda att beslutet att transplantationerna ska utföras i Göteborg och Lund var mycket klokt. Allt annat hade varit fegt från Socialstyrelsens sida.
Rikssjukvårdsnämnden har till uppgift att se över den högspecialiserade sjukvården så att den utförs så effektivt som möjligt med högsta kvalitet och patientsäkerhet. Detta måste alla acceptera, även doktorerna på Karolinska. Det är dessutom inte en dag för tidigt att Socialstyrelsen visar lite styrka som tillsynsmyndighet för sjukvården.
Hjärttransplantationer bedrivs i så liten omfattning i Sverige att det förmodligen hade räckt att ge uppdraget till ett enda sjukhus i landet. Dessutom bör verksamheten kombineras även med lungtransplantationer. Så vitt jag känner till har man inte den erfarenheten på Karolinska. I Göteborg och Lund har man mer än 20 års klinisk erfarenhet och forskning kring hjärt- och lungtransplantationer. Detta är en trygghet för de patienter som blir transplanterde där.
Att läkarna vid Karolinska skriver att man avser trotsa Socialstyrelsens beslut visar att frågan hamnat på sandlådenivå och inte på den akademiska nivå som man talar så varmt om i artikeln.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)