I de flesta nyhetssändningar i radio och TV ingår numera inslsag som handlar om svininfluensan. De handlar antingen om männsikor som tror att de är odödliga och inte behöver vaccineras eller om politiker som inbillar sig att de är oumbärliga och därför måste gå före i vaccinationskön. Bristen på vaccin har också blivit ett hett ämne att rapportera om.
Nu under de senaste dagarna rapporterar man om alla de människor som avlidit i influensan efter att de skickats hem från vårdcentraler och akutmottagningar. Upprörda journalister ställer infektionsläkare, politiker och Socialstyrelsen mot väggen och frågar hur detta kan ske.
För mig är detta inte alls konstigt. Det är jättebra att man äntligen reagerar och får upp ögonen för att akutsjukvården i Sverige har genomgått en kraftig nedrustning under de senaste åren. De besparingar som politikerna beslutar om skapar helt enkelt dessa konsekvenser. I framtiden kommer ännu fler männsikor att dö på grund av att det inte kommer at finnas resurser att ge dem vård.
Det är allmänna val om tio månader. Vilken kandidat till riksdagen, landstinget eller kommunen vill då stå upp och säga att ytterligare skattesänkningar ska finansieras med neddragningar inom sjukvården?
onsdag 11 november 2009
torsdag 29 oktober 2009
Sök psykiater Försäkringskassans nya råd
Alliansens politik har skapat en bred otrygghet i samhället. Det finns människor i Sverige som inte längre ser sin livshotande sjukdom som det största hotet. Att bli utförsäkrad och inte kunna klara ekonomin för sig och familjen är för många ett ännu allvarligare hot. Regeringen Reinfeldts direktiv till Försäkringskassan innebär att många människor ganska snart kommer att hamna i samhällets absoluta bottenskikt. De allra flesta av dem har ett långt yrkesliv bakom sig och har bidragit till välfärden genom att betala skatter och avgifter. Jag är dessutom helt övertygad om att alla som har drabbats av en allvarlig sjukdom drömmer om att få gå tillbaka till sitt arbete.
Nyligen talade jag med person som varit svårt sjuk i cancer och genomgått omfattande operationer. Då Försäkringskassan inte anser sig kunna bidra med stöd så att han kan upprätthålla sitt arbete uppmanas han att söka vård hos en psykiater. Så är det i Alliansens Sverige.
En ledarskribent på SvD sa i en debatt i P1 igår att Fredrik Reinfeldt inte är illasinnad. Kanske inte personligen, men hans politik är definitivt illasinnad.
Nyligen talade jag med person som varit svårt sjuk i cancer och genomgått omfattande operationer. Då Försäkringskassan inte anser sig kunna bidra med stöd så att han kan upprätthålla sitt arbete uppmanas han att söka vård hos en psykiater. Så är det i Alliansens Sverige.
En ledarskribent på SvD sa i en debatt i P1 igår att Fredrik Reinfeldt inte är illasinnad. Kanske inte personligen, men hans politik är definitivt illasinnad.
tisdag 20 oktober 2009
En återuppstånden Pravda
En allians för alla har Göteborgs Posten satt som rubrik på sin ledare den 18 oktober i vilken man kommenterar besvikelsen över att det rödgröna blocket ytterligare stärkt sin ställning gentemot högeralliansen i Sifos senaste väljarbarometer.
Man inleder ledarartikeln med; ”Att såväl Socialdemokrater som Sverigedemokrater ökar sitt väljarstöd, beror på att de i hög grad fokuserar på dem som drabbats av krisen”.
I vilket syfte GP har valt att bunta ihop Socialdemokrater med Sverigedemokrater är något man kan undra över? Enligt min uppfattning har tidningen passerat anständighetens gräns.
Jag har tidigare kommenterat GP:s ledarsida som sedan lång tid tillbaka blivit alltmer enkelspårig och med tydlig inriktning på att inte kritisera alliansregeringen. Till skillnad mot DN och SvD kan man uppleva GP nästan som en unken kvarleva av den sovjetiska tidningen Pravda.
Man inleder ledarartikeln med; ”Att såväl Socialdemokrater som Sverigedemokrater ökar sitt väljarstöd, beror på att de i hög grad fokuserar på dem som drabbats av krisen”.
I vilket syfte GP har valt att bunta ihop Socialdemokrater med Sverigedemokrater är något man kan undra över? Enligt min uppfattning har tidningen passerat anständighetens gräns.
Jag har tidigare kommenterat GP:s ledarsida som sedan lång tid tillbaka blivit alltmer enkelspårig och med tydlig inriktning på att inte kritisera alliansregeringen. Till skillnad mot DN och SvD kan man uppleva GP nästan som en unken kvarleva av den sovjetiska tidningen Pravda.
fredag 4 september 2009
Ovärdig välfärdspolitik
Vid årsskiftet beräknas cirka 50 000 människor vara utförsäkrade och stå helt utan sjukpenning. Fram till idag har dessa levt i total ovisshet om sin framtida försörjning.
Enligt Försäkringskassan är de här 50 000 människorna ”för friska” för att vara fortsatt sjukskrivna, men ”för sjuka” för att kunna arbeta! Detta låter ju fullständigt horribelt i varje klok människas öron. Trots det anser socialförsäkringsminister Cristina Husmark – Pehrsson (M) att systemet fungerar bra och är rättvist.
Först idag har arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) gått ut och presenterat ett nytt program som innebär att regeringen under tre år satsar 17 miljarder för att få de utförsäkrade i arbete. De utförsäkrade kommer att få ersättning från staten så att kommunerna slipper betala ut försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) till de drabbade.
Hur Sven-Otto Littorin ska lyckas med att få ut 50 000 människor i arbete som bedöms vara ”för friska för sjukpenning” och samtidigt ”för sjuka för arbete” är en gåta.
Allianspartierna har nu under drygt fem år talat om det stora utanförskapet och då speciellt pekat ut arbetslösa och sjukskrivna. Moderaternas och övriga allianspartiers sätt att se på begreppet välfärd är märkligt. De åtgärder man under tre år genomfört för att minska på utanförskapet har enligt min uppfattning istället ökat klyftorna i samhället och skapat ett ännu större utanförskap.
Enligt Försäkringskassan är de här 50 000 människorna ”för friska” för att vara fortsatt sjukskrivna, men ”för sjuka” för att kunna arbeta! Detta låter ju fullständigt horribelt i varje klok människas öron. Trots det anser socialförsäkringsminister Cristina Husmark – Pehrsson (M) att systemet fungerar bra och är rättvist.
Först idag har arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) gått ut och presenterat ett nytt program som innebär att regeringen under tre år satsar 17 miljarder för att få de utförsäkrade i arbete. De utförsäkrade kommer att få ersättning från staten så att kommunerna slipper betala ut försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) till de drabbade.
Hur Sven-Otto Littorin ska lyckas med att få ut 50 000 människor i arbete som bedöms vara ”för friska för sjukpenning” och samtidigt ”för sjuka för arbete” är en gåta.
Allianspartierna har nu under drygt fem år talat om det stora utanförskapet och då speciellt pekat ut arbetslösa och sjukskrivna. Moderaternas och övriga allianspartiers sätt att se på begreppet välfärd är märkligt. De åtgärder man under tre år genomfört för att minska på utanförskapet har enligt min uppfattning istället ökat klyftorna i samhället och skapat ett ännu större utanförskap.
torsdag 3 september 2009
Dags att slopa karensdagen
Då jag vaknade i morse kände jag mig rejält förkyld. Eftersom jag inte hade någon feber bestämde jag mig för att ändå gå till jobbet. En dags löneavdrag svider i plånboken trots medvetenheten om att jag riskerar att smitta mina arbetskamrater. Egoismen segrade.
Under flera år har karensdagen i sjukförsäkringen överhuvudtaget inte diskuterats förrän nu plötsligt då Sverige hotas av den s k svininfluensan. Idag vill vissa yrkesgrupper, exempelvis lärarna, få dispens från karensdagen så länge som influensaepedimin pågår. Företrädare för näringslivet har uttalat sig positivit utifrån aspekten att slopandet av karensdagen skulle stoppa smittspridningen på arbetsplatserna.
Det här är ju alldeles utmärkta förslag. Men låt det i så fall bli ett beslut som gäller tills vidare och hela arbetsmarknaden. Sannolikt skulle borttagandet av karensdagen bidra till att hindra människor från att gå till jobbet och sprida vinterkräksjuka, förkylningar och andra virussjukdomar. I slutändan en samhällsekonomisk vinst. Något som är värt att fundera över.
Under flera år har karensdagen i sjukförsäkringen överhuvudtaget inte diskuterats förrän nu plötsligt då Sverige hotas av den s k svininfluensan. Idag vill vissa yrkesgrupper, exempelvis lärarna, få dispens från karensdagen så länge som influensaepedimin pågår. Företrädare för näringslivet har uttalat sig positivit utifrån aspekten att slopandet av karensdagen skulle stoppa smittspridningen på arbetsplatserna.
Det här är ju alldeles utmärkta förslag. Men låt det i så fall bli ett beslut som gäller tills vidare och hela arbetsmarknaden. Sannolikt skulle borttagandet av karensdagen bidra till att hindra människor från att gå till jobbet och sprida vinterkräksjuka, förkylningar och andra virussjukdomar. I slutändan en samhällsekonomisk vinst. Något som är värt att fundera över.
tisdag 28 april 2009
Patientinflytande - men hur?
I utredningsförslag och i uttalanden från politiker m. m., framkommer det alltmer att patientinflytandet måste öka. I Patientsäkerhetsutredningens betänkande framhålls särskilt att patienten är en viktig resurs i patientsäkerhetsarbetet.
Utifrån min egen långa erfarenhet som ledare för en av organisationerna inom handikapprörelsen har jag svårt att se hur patientinflytandet ska kunna öka med den jättestora mängd av organisationer som representerar landets sjukvårdskonsumenter och där samtliga bevakar sina särintressen. Idag finns det nästan en organisation för varje diagnosgrupp. I vissa fall flera organisationer inom samma diagnosområde. Det stora antalet handikapporganisationer innebär att det har blivit en utarmning av verksamheten inom varje organisation eftersom både medlemsantalet och anslagen krymper. Detta är ingen styrka för den samlade handikapprörelsen i Sverige.
För att patientinflytandet ska kunna öka måste antalet s k patientorganisationer bli färre. Samarbetet mellan organisationerna måste stärkas och sammanslagningar blir därför en nödvändighet för många organisationer med likartade diagnoser. Jag är övertygad om att en splittring mellan medicinska handikappgrupper och övriga handikappgrupper är oundvikligt inom en snar framtid. En åsikt som kan jämföras med "en svordom i kyrkan", men sannolikt något som kommer att gagna hela handikapprörelsen.
Utifrån min egen långa erfarenhet som ledare för en av organisationerna inom handikapprörelsen har jag svårt att se hur patientinflytandet ska kunna öka med den jättestora mängd av organisationer som representerar landets sjukvårdskonsumenter och där samtliga bevakar sina särintressen. Idag finns det nästan en organisation för varje diagnosgrupp. I vissa fall flera organisationer inom samma diagnosområde. Det stora antalet handikapporganisationer innebär att det har blivit en utarmning av verksamheten inom varje organisation eftersom både medlemsantalet och anslagen krymper. Detta är ingen styrka för den samlade handikapprörelsen i Sverige.
För att patientinflytandet ska kunna öka måste antalet s k patientorganisationer bli färre. Samarbetet mellan organisationerna måste stärkas och sammanslagningar blir därför en nödvändighet för många organisationer med likartade diagnoser. Jag är övertygad om att en splittring mellan medicinska handikappgrupper och övriga handikappgrupper är oundvikligt inom en snar framtid. En åsikt som kan jämföras med "en svordom i kyrkan", men sannolikt något som kommer att gagna hela handikapprörelsen.
torsdag 19 februari 2009
Ingen trygghet i Alliansens Sverige
Har just sett Debatt i SVT med Janne Josefsson. Hela programmet handlade om Försäkringskassans bemötande av sina kunder. En svårt cancersjuk 62 årig kvinna kunde inför socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson berätta hur hon är på väg att förlora sin sjukpenning och tvingas till heltidsarbete. Något som hennes sjukdom sätter hinder för.
Det finns åtskilliga liknande fall idag där människor förlorar sin sjukpenning på grund av att Försäkringskassan bedömer arbetsförmågan på minst sagt egendomliga sätt. I morse läste jag i Partille Tidning att kommunens socialtjänst ser tendenser till ökat behov av socialbidrag p g a att människor förlorar sin sjukpenning.
Att hamna i den situationen att man tvingas söka socialbidrag innebär att man först måste göra sig av med bilar, hus etc, eftersom man i princip ska vara helt lottlös för att kunna få socialbidrag. Detta är något som människor i gemen inte är medvetna om.
Cristina Husmark Pehrsson, som deltog i programmet, visade som vanligt en total kallsinnighet och var självfallet nöjd med de reformer som hon ligger bakom.
Återigen undrar jag hur de s k socialliberalerna inom Folkpartiet reagerar då de nu ser hur ett kallt och otryggt samhälle växer fram i Alliansens Sverige.
Det finns åtskilliga liknande fall idag där människor förlorar sin sjukpenning på grund av att Försäkringskassan bedömer arbetsförmågan på minst sagt egendomliga sätt. I morse läste jag i Partille Tidning att kommunens socialtjänst ser tendenser till ökat behov av socialbidrag p g a att människor förlorar sin sjukpenning.
Att hamna i den situationen att man tvingas söka socialbidrag innebär att man först måste göra sig av med bilar, hus etc, eftersom man i princip ska vara helt lottlös för att kunna få socialbidrag. Detta är något som människor i gemen inte är medvetna om.
Cristina Husmark Pehrsson, som deltog i programmet, visade som vanligt en total kallsinnighet och var självfallet nöjd med de reformer som hon ligger bakom.
Återigen undrar jag hur de s k socialliberalerna inom Folkpartiet reagerar då de nu ser hur ett kallt och otryggt samhälle växer fram i Alliansens Sverige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)