Varför straffas de sjuka?

Ledare i NjurFunk nr 4 - 2010

Valet är över och nu pågår eftervalsdebatten som bäst. Syndabockar identifieras i de partier som tappade röster och vissa personer har t o m fått ställa sina platser till förfogande. Det tråkiga med valutgången är att det numera finns ett främlingsfientligt parti i Riksdagen. Så länge som jag är förbundsordförande kommer jag personligen aldrig att medverka i någon enskild dialog med företrädare för Riksdagens enda främlingsfientliga parti. Det är en viktig principfråga för mig som ordförande för en intresseorganisation som värnar om allas lika värde och människor i utsatta situationer oavsett om man född i Sverige eller i något annat land.

Under den föregående mandatperioden uppmärksammades sjukförsäkringen mer eller mindre ständigt. Fokus hamnade till sist på de förändringar som infördes 2008 med tidsgränser så att människor med obotliga sjukdomar blir utförsäkrade. Bemötandet från Försäkringskassans handläggare har diskuterats och starkt ifrågasatts av de drabbade, anhöriga till sjuka, vårdpersonal och av opinionsbildare i medierna – trots att Försäkringskassans personal enbart gjort sitt jobb och tillämpat det regelverk som politikerna har beslutat ska gälla. Nu har väljarna sagt sitt och det kan tolkas som att majoriteten av befolkningen även sagt ja till det nya sjukförsäkringssystemet.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) fick utstå hård kritik för den nya sjukförsäkringen och har efter valet tvingats lämna över sin ministerpost till Ulf Kristersson (M). Kristersson anser liksom sin företrädare att systemet fungerar bra och att några förändringar därför heller inte är nödvändiga. Att människor med obotliga sjukdomar mår dåligt av oro för sin och familjens ekonomi är inget som verkar ha berört Ulf Kristersson. Det märkliga är att de övriga mindre regeringspartiernas samvete nu har vaknat - allt för sent. Dessa tre partier, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna, antyder att deras dåliga valresultat kan ha orsakats av sjukförsäkringsreformen. Synd att de inte klargjorde sin verkliga ståndpunkt inom regeringen och innan förslagen beslutades. Det hade förmodligen besparat många människors lidande och oro.

Trots att väljarna sagt ja till den nya sjukförsäkringsreformen får det inte tolkas som att alla vi övriga som inte är övertygade om dess fördelar ska förbli tysta. De flesta människor lever i tron och hoppet att de själva inte ska drabbas av sjukdom eller funktionshinder och behöva utnyttja socialförsäkringssystemet. De tog därför till sig argumenten att det var en nödvändig reform som fungerar bra och sparar pengar till skattebetalarna. Att endast 370 personer av 12 000 utförsäkrade fått riktiga jobb eller att varannan utförsäkrad går tillbaka till sjukförsäkringen igen, har uppenbarligen inte uppmärksammats av särskilt många människor. Likaså att obotligt sjuka tvingas till meningslösa arbetsmarknadsåtgärder har det heller inte gått upp för hos majoriteten av befolkningen.

Att bli utförsäkrad från Försäkringskassan innebär förutom att man får en lägre ersättning via Arbetsförmedlingen, att man även förlorar alla ersättningar från sina avtalsförsäkringar och privata tilläggsförsäkringar. Den sista utvägen för den utförsäkrade är att söka kommunalt försörjningsstöd eller socialbidrag som det hette tidigare. Jag tror inte att många människor förstår att man då måste sälja av de tillgångar som man äger och att bankkonton ska tömmas innan bidraget överhuvudtaget kan utbetalas.

Erfarenheterna av Cristina Husmarks Pehrssons (M) sjukförsäkringsreform visar att utgångspunkten för Försäkringskassan numera är att ifrågasätta och tvivla på de uppgifter som lämnas av den sjuke själv och den behandlande läkaren. Tidsgränserna för sjukpenning och sjukersättning skapar onödig oro och frustration hos människor som sedan lång tid oroas för sina allvarliga sjukdomar. Detta är inte värdigt ett rikt land som Sverige. Även om väljarna sagt ja till den nya sjukförsäkringen får vi som företräder olika patientgrupper inte slå oss till ro och gilla läget.

Håkan Hedman
Förbundsordförande

Försäkringskassan behandlar allvarligt sjuka fel

Aftonbladet skrev den 11 december om en njursjuk 43 årig man som behandlas med bloddialys 20 timmar per vecka. Mannen har tidsbegränsad sjukersättning och kommer inom kort att utförsäkras och överföras till Arbetsförmedlingen för att genomgå tre månaders arbetslivsintroduktion.Sedan halvårsskiftet 2010 ska alla kronisk njursjuka med dialysbehov innefattas i kriterierna för ”allvarlig sjukdom”. Beslutet trädde i kraft efter att Socialstyrelsen under våren 2010 utrett frågan och därefter vidgat kriterierna för begreppet allvarlig sjukdom. Detta innebär att alla som behandlas med dialys per automatik får förlängd sjukpenning även efter den 364:e dagen under obegränsad tid och med 80 procent i ersättning av den sjukpenningsgrundande inkomsten.Så är regelverket konstruerat.Trots det så har Försäkringskassan inte förstått att detta är en regel som ska gälla alla som har dialys. oavsett om man har sjukpenning eller inte. Klassas man som "allvarligt sjuk" och har tidsbegränsad sjukersättning ska man inte behöva försättas i en situation så att man blir utförsäkrad och tvingad till arbetslivsintroduktion. Som en följd av att man hamnar under arbetsförmedlingens ansvar sänks ersättningsnivån och eventuella ersättningar från privata avtalsförsäkringar förloras. Detta är inte värdigt en rik välfärdsstat som Sverige

Starta upprop mot dålig mat till sjuka och gamla

Maten som serveras till patienterna på sjukhusen och till de boende inom äldrevården fyller en livsviktig funktion och ska därför betraktas som en del i den medicinska behandlingen. Detta är något som vetenskapliga företrädare och Socialstyrelsen är överens om.
I skriften Näringsproblem i vård och omsorg utgiven av Socialstyrelsen år 2000 fastslås bland annat att; Den sjuka individens nutrition måste betraktas på samma sätt som annan medicinsk behandling och därmed underkastas samma krav på utredning, diagnos, behandlingsplanering och uppföljning/dokumentation.
Trots detta så beslutar politiker inom kommunerna och landstingen att spara på kostnaderna för maten till både sjuka patienter och de äldre inom äldrevården. Maten upphandlas till lägstbjudande och transporteras hundratals mil kors och tvärs över landet och når slutkonsumenten i ett oaptitligt tillstånd som ingen frisk individ någonsin skulle acceptera som daglig föda.
För njursjuka som har dialysbehandling är dåligt näringstillstånd en vanlig orsak till hjärt- och kärlkomplikationer och för tidig död. En väl sammansatt lagad måltid ska därför betraktas som en viktig del i den medicinska behandlingen. Trots denna vetskap finns det sjukvårdshuvudmän som med klinikledningarnas goda minne har börjat att ta ut ett hutlöst pris för varje måltid som serveras till dialyspatienterna. Jönköpings län är ett sådant dåligt exempel där många dialyspatienter inte längre har råd att äta maten på dialysen eftersom de nu tvingas betala nästan 70 kronor per måltid.
Det finns landsting som sedan en tid inte längre serverar lagad mat till sina dialyspatienter. För att spara pengar serveras endast smörgåsar vid dialysavdelningarna inom Uppsala läns landsting, vilket är ett mycket dåligt alternativ.
Politikerna i både Jönköping och Uppsala borde skämmas för de försämringar som de har genomfört för de njursjuka inom sina respektive län.
På DN debatt den 20 november tar landstingspolitikern i Stockholms län Ilija Batljan (S) upp problemet med den dåliga sjukhusmaten i en välskriven artikel. Ett upprop borde snarast inledas mot landstingens och kommunernas försämringar av av den mat som serveras inom sjukvården och äldrevården.

Försäkringskassan silar mygg och sväljer kameler

Ekot har som sin huvudnyhet idag att Försäkringskassan betalar ut miljarder kronor i assistansersättning till fuskare. Upprinnelsen är att polisen i Halland har avslöjat tre fall där personer utgett sig för att vara så gravt funktionshindrade att de är i behov av personliga assistenter. Den s k vårdtagaren som fejkat sitt handikapp, assistenterna och några företagare med kriminellt uppsåt har sedan delat på bidragen som rör sig om miljontals kronor. Polisen har ytterligare 30 liknande ärenden under utredning enbart i Halland och man uppskattar att en tredjedel av alla ansökningar om assistansersättning är fejkade. Totalt utbetalar Försäkringskassan 20 miljarder kronor årligen i assistansersättning, varav mellan 6 – 7 miljarder förmodas vara beslutade på falska grunder.
Om uppgifterna i Ekot stämmer är det en stor skandal för Försäkringskassan. Enbart de tre redan avslöjade fallen är mycket allvarligt. Felaktigt utbetalade ersättningar från Försäkringskassan orsakade av fusk måste alltid behandlas med stort allvar av de rättsvårdande myndigheterna. De flesta är säkerligen överens om att straffsatserna måste sättas högt då sådana brott avslöjas. Dessutom är det en trovärdighetsfråga som är mycket viktigt för alla som har ett funtkionshinder och i behov av stöd från samhället.
Det finns dock all anledning att undra över hur det kan komma sig att Försäkringskassan underlåter att grundligt utreda behovet av verkligt stöd hos varje enskild person som söker assistansersättning. Försäkringskassans agerande i de här aktuella fallen är oförsvarligt. Med tanke på hur Försäkringskassan tillämpar de nya reglerna för sjukersättning och bemöter allvarligt sjuka människor med kränkande påståenden, påminns man om ordspråket ”svälja mygg och sila kameler”. Nyheten för dagen sänker ytterligare Försäkringskassans trovärdighet.

Sahlins avgång kan bli sossarnas stora fall

"Hela havet stormar" blev förra veckans uttryck bland journalister och en del företrädare för Socialdemokraterna. Mona Sahlins avgång var nog oundvikligt med tanke på den okontrollerade händelseutvecklingen. Hennes största strategiska misstag var det rödgröna samarbetet som innebar en mängd avsteg från socialdemokratisk politik och ideologi. Ansvaret för det rödgröna samarbetet är det dock fler än Mona Sahlin som ligger bakom.
K-G Bergström var nog ganska nära sanningen då han i morse i SVT sa att om Mona Sahlin och Thomas Bodström hade kört "racet själva" hade valresultatet sannolikt sett annorlunda ut.
Personligen anser jag att partiet skulle stöttat Mona Sahlin och gett henne fortsatt förtroende. Hon är den mest efarna politikern i Sverige. Det har nu efter hennes avhopp framkommit att hennes politiska motståndare har stor respekt för hennes kunnande och skicklighet att debattera. Att hon klarade att stärka sig som debattör under valspurten, trots krafigt vikande opinionsstöd, visar på en enorm styrka och engagemang. Att nu hitta en efterträdare med samma engagemang och glöd för politiken kommer att bli svårt. Denna person ska dessutom ta itu med ett stort förändringsarbete i en organisation som verkar spreta åt olika håll. Jag är rädd att Mona Sahlins avgång riskerar att dra ned Socialdemokraterna i ett stort svart hål som det blir svårt att ta sig ur.

Skattesänkningen i Partille ett dåligt skämt

Partille kommun har beslutat att sänka skatten med 10 öre. Kommunalrådet Stefan Svensson (M) stoltserar med att Partille har den lägsta skatten i regionen och säger att beslutet handlar om ”principer". Istället borde han och allianspartierna skämmas för de brister i äldrevården som de nu medverkar till att ytterligare förstärka. För den enskilde partillebon blir sänkningen cirka 20 - 25 kronor i månaden samtidigt som kommunen får 7,3 miljoner kronor mindre i kassan att röra sig med.
Skattesänkningen motsvarar i praktiken 22 underskötersketjänster eller cirka 16 lärartjänster. Några av dessa undersköterskor som skulle ha kunnat nyanställas hade säkerligen kunnat hjälpa Partilles demenssjuka med kortare dagliga promenader och andra aktiviteter i terapisyfte.
Som det ser ut idag får de demenssjuka på vårdhemmen varken promenader eller terapi som bevarar de funktioner och sinnen de har kvar. Demensvården i Partille kommun är endast förvaring.

Västra Götaland mot osäker framtid

Västra Götalandsregionen fick en dålig start då regionen bildades under slutet av1990-talet. Då den moderatledda ledningen sprack efter drygt ett år har regionen styrts under drygt 10 år med en ohelig allians bestående av Socialdemokraterna, Centern och Folkpartiet. Denna har fungerat bra och de kritiska rösterna mot bildandet av regionen försvann. Valresultatet den 19 september innebar att inget av blocken fick egen majoritet.
Nu har det bildats en rödgrön regionledning med stöd av Sjukvårdspartiet som inte har någon egen politisk majoritet. Det rasistiska partiet Sverigedemokraterna blir vågmästare. Detta kan komma att skapa problem i regionen. Sjukvårdspartiet är ett "enfrågeparti" som har präglats av inre motsättningar under åren och borde därför inte ha fått de löften om medinflytande som Socialdemokraterna har givit dem.
Regionen har drygt en och en halv miljon invånare med många tunga ansvarsområden, förutom sjukvården. Socialdemokraterna borde den här gången tagit sitt ansvar för regionens framtid och allierat sig med moderaterna. Det hade blivit en stabil konstellation utan de särintressen och bakåtstävande uppfattningar som Vänstern, Miljöpartiet och Sjukvårdspartiet har med sig i bagaget.