Jan Björklund en populistisk skolminister

Jan Björklund är en märklig skolminister som tar alla chanser att svartmåla den svenska skolan. Han har trots allt varit ansvarig minister i fem år och då kan man undra om han inte har åstadkommit något? Efter så lång tid går det inte att skylla sina egna misslyckanden på den förra regeringen. Min erfarenhet är att undervisningen är annorlunda idag och att eleverna lär sig mycket mer än tidigare. Inlärningen sker på ett helt annat sätt än på den tiden när jag och Jan Björklund gick i skolan. Förmodligen har hans egna barn ännu börjat skolan eller så har han inte kommit underfund med att det är 2012. Min uppfattning är att Jan Björklund bedriver en populistisk skolpolitik som går hem hos den äldre generationen som inte vet något om dagens skolvärld.

Dags för opposition igen

Så har då Håkan Juholt till sist lämnat ordförandeskapet och är numera en parentes i svensk politik. Som partiledare är han bortglömd inom en snar framtid. För svensk politik har Håkan Juholts tio månader vid rodret varit en katastrof.
Det är bara att hoppas att Socialdemokraterna får en erfaren person som leder partiet och skapar en trovärdig opposition. Det spelar ingen roll vilken politisk uppfattning som man företräder. Om inte oppositionen fungerar, då fungerar inte heller demokratin.

Fredrik Reinfeldts hustru Felippa som är moderat sjukvårdslandstingsråd i Stockholm har i princip skänkt bort 20 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar till det privata företaget Capio. Hon bär det högsta ansvaret för att en vårdcentral i Stockholm såldes för endast 700 000 kronor till några läkare som sedan sålde företaget vidare för 20 miljoner kronor. Felippa Reinfeldt väljer att tiga och inte uttala sig för pressen om denna pinsamma historia. Maken Fredrik Reinfeldt borde rimligen ha darrat ordentligt om det funnits en kraftfull och trovärdig oppositionsledare. Nu blev det istället en ljum västanfläkt som försvann i mediebruset runt sossarna.

Oppositionen har tystnat

I de två senaste opinionsundersökningarna hamnar Socialdemokraterna runt 25 procent och får sitt absolut sämsta resultat någonsin. Sedan Håkan Juholt tillträdde som partiledare har i princip all politisk opposition upphört. Hittills så har Juholt mycket ofta efter sina politiska utspel tvingats att gå till reträtt och göra olika former av tillrättalägganden. Hans trovärdighet som ledare och statsministerkandidat har därför blivit mycket låg hos svenska folket. Tidigare erfarna socialdemokratiska politiker med regeringserfarenhet svävar på målet om de har förtroende för sin partiledare då de får frågan från journalister.
Det är därför mycket märkligt att en majoritet av förtroendevalda inom partiet säger att man har förtroende för Juholt. Vad har man egentligen för ambitioner, är man verkligen nöjd med att oppositionen har tystnat? Det enda raka är att Håkan Juholt lämnar sitt uppdrag och att en handlingskraftig valberedning skakar fram en trovärdig och kompetent statsministerkandidat. Om inte detta sker nu så riskerar Socialdemokraterna att bli ett femprocentsparti.

Den privata vården ökar inte individens valfrihet

Individens valfrihet är viktigt och måste alltid värnas. Detta gäller inom många områden. Säkerligen anser de allra flesta att det är självklart att man själv väljer sin tandläkare, vårdcentral eller barnens skola på samma sätt som man väljer den butik som man handlar i. Många personer som deltar i opinionen, både inom politiken och inom journalistkåren, har fram tills nu hyllat den privatisering som sker inom den offentliga sektorn. Akutsjukvården och äldrevården har fått nya privata aktörer som tar över mer och mer av verksamheter som drivs av kommuner och landsting. Det finns många personer som av ideologiska skäl inbillat sig att privatiseringen ökar valfriheten för den enskilde individen. Om man har den uppfattningen har man nog inte riktigt fattat vad det handlar om.
Peter Wolodarski på DN har fram tills nu haft den här grundsynen, men verkar nu vackla i sin övertygelse sedan den ena skandalen efter den andra avslöjas vid företaget Caremas äldreboenden. Detta framkommer i dagens söndagskrönika i tidningen.
Jag har aldrig förstått hur man kan inbilla sig att individens valfrihet ökar om det kommer in en ny aktör som tar över en befintlig verksamhet. Det är samma vård som ska bedrivas, med den enda skillnaden att kommunen eller landstinget har bjudit ut verksamheten till den som kan göra det billigast.
Jag har alltid hävdat att man får det som man betalar för. Ett kommersiellt arbetande företag som ska generera intäkter till vinster och bonusar tittar i första hand på sina kostnader för att kunna maximera vinsten. Detta är den enda orsaken till att Carema och andra privata vårdgivare har hamnat i blåsväder. Konkurrensutsättning kan i många fall vara bra om man konkurrerar om kvalitet och inte om kostnader. Orsaken till alla vårdskandalerna är bristande kompetens och kunskap hos de politiker och tjänstemän som sätter upp ramarna för upphandlingen. Svårare än så är det inte.

Förnedrande språkbruk
Till sist vill jag uppmana till ett förändrat, icke förnedrande språkbruk, då äldrevård diskuteras. Blöjor används till små barn. Vuxna använder inkontinensskydd. Detta borde de allra flesta känna till, även vårdpersonalen.

Fegt beslut av Socialdemokraternas VU

Så har då Socialdemokraternas mäktiga VU beslutat enhälligt att man har fortsatt förtroende för Håkan Juholt. Han må vara en skicklig retoriker, det visade han senast under partiledardebatten i Riksdagen. Men av en statsministerkandidat måste man kunna kräva mycket mer än det han hittills har visat. Jag har svårt att tänka mig att en person i Juholts ställning inte begriper att hyresersättningen från Riksdagen enbart gäller honom själv och ingen annan. Om reglerna är otydligt formulerade så brukar man ju själv alltid ta reda på vad som gäller för att inte få surt efteråt. Fyller man i deklarationsblanketten fel eller lämnar felaktiga uppgifter till Försäkringskassan så råkar man ofta riktigt illa ut.
Den storm som blossade upp inom partiet under förra veckan är säkerligen något som har legat och grott länge. Det var nog en och annan som hoppades att slutet för Juholt närmade sig. Jag kan inte påstå att Juholts ledarskap har imponerat på mig under det gångna halvåret. Hans ambivalenta sätt att leda partiet kommer att bli Socialdemokraternas fall i valet 2014. Varför denna feghet hos VU i fredags? Det är ju verkligen att underskatta sitt parti och dess medlemmar om det inte skulle kunna gå att hitta skicklig efterträdare till Håkan Juholt som kan ta striden mot Fredrik Reinfeldt.

Juholt ingen statsministerkandidat

Det är märkligt att en person vars högsta ambition är att bli Sveriges statsminister inte begriper hur man fyller i en blankett eller att skattebetalarna inte ska stå för sambons bostadskostnader. Jag kan heller inte förstå partistyrelseledamöterna och andra förtroendevalda som slätar över den här historien som en bagatell. Så lindrigt slipper inte någon annan medborgare undan som råkat lämna felaktiga uppgifter till Skatteverket, Försäkringskassan eller andra myndigheter.

Socialdemokraternas förtroende kommer aldrig att kunna återupprättas före valet 2014 under Håkan Juholts ledarskap. Det mycket vingliga och osäkra ledarskapet som Juholt hittills har visat, tillsammans med hans privata affärer, innebär att det enda raka är att Juholt lämnar sitt uppdrag. Det är en skandal att Sveriges största politiska parti ska behöva svärtas ned av en sådan här billig affär.

Juholt ett sänke för Socialdemokraterna

Håkan Juholts ledarskap kommer att leda till en katastrof för Socialdemokraterna. Mona Sahlins s k Tobleroneaffär är endast en liten "västanfläkt" i jämförelse med det som har rullats upp under dagen. Att inte ställa upp i en debatt i SVT för att Sverigedemokraterna står på samma sida i studion är rena tramset och är heller inte trovärdigt.
Det enda raka för Juholt är att omedelbart avgå och lämna plats för Mikael Damberg. Misstagen i Juholts ledarskap har hittills varit allt för många. Då man tänkter tillbaka på Juholts mycket kompetenta och erfarna företrädare Tage Erlander, Olof Palme Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin, så undrar man vad som har hänt inom partiet. Vad sysslade valberedningen med?