Småpartierna sänke för alliansen

Jag lyssnade på Ekots lördagsintervju med näringsminister Annie Lööf som även är centerledare. Intervjun stärke min uppfattning om att Annie Lööf är ett svagt kort inom regeringen och en person som aldrig hade kvalificerats sig till minister om hon inte varit partiledare. Hennes till ytan självsäkra framträdande slogs snabbt sönder av den skickliga  och erfarna intervjuaren. Att vara näringsminister kräver en person med lång erfarenhet inom politiken. Det saknar Annie Lööf som ännu inte har fyllt 30 och enbart har några års erfarenhet i riksdagen. Hennes årsinkomst på nästan 2 miljoner får betraktas som en ingångslön. Den lyser i ögonen på de flesta, speciellt om man som hon förespråkar att andra kvinnor i låginkomstyrken ska sänka sina ingångslöner.
Centern och de andra småpartiernas olika politiska utspel splittrar alliansregeringens sammanhållning. Dessa kommer att bli ett sänke för alliansen. Fredrik Reinfeldt går en svår tid till mötes som jag inte tror att han reder ut.

Annie Lööf saknar trovärdighet

Centerpartiet har blivit ett märkligt parti som inte riktigt hänger med i hur samhället fungerar eller vilka människorna är som lever i det. Alla är inte småföretagare, även om säkerligen många skulle vilja vara det. Varken småföretag eller stora företag skulle fungera om det inte fanns medarabetare som medverkar till att företaget utvecklas och generar vinst.

Sverige är inte känt som något höglöneland, speciellt inte om vi jämför oss med våra nordiska grannländer. Att Centern nu föreslår att ingångslönerna ska sänkas med i genomsnitt 25 procent, oavsett ålder, är något som tydligt visar att partiet saknar förståelse och kunskap om arbetsmarknaden. Förslaget är mycket naivt eftersom det är arbetsmarknadens parter som bestämmer lönenivåerna. Vi har dessutom synnerligen låga ingångslöner inom många områden i Sverige som håller nere lönenivåerna för många yrkesgrupper. Undersköterskor, sjuksköterskor och lärare är några av de yrkesgrupper som skulle drabbas hårt om Centern mot all förmodan skulle få igenom sitt naiva förslag. Är det dessa yrkesområden som Annie Lööf tänker på?

Att Annie Lööf som den bäst avlönade partiledaren med 150 000 kronor i månaden kommer med förslaget gör att det känns som ett hån och helt utan trovärdighet.

Kvinnoägg ska inte ha något pris

I en ledare i GP den 6 mars tar Maria Haldesten upp frågan om ekonomisk ersättning till kvinnor som donerar ägg till andra kvinnor som inte kan producera egna ägg. Anledningen till uppmärksamheten i GP är att den politiska majoriteten i Region Skåne vill höja ersättningen från 3000 kronor till 10000 kronor i syfte att locka fler att bli äggdonatorer.
I Sverige och i stora delar av övriga världen finns en tydlig lagstiftning som förbjuder all ekonomisk ersättning i samband med donation av organ. I det sk EU-direktivet för donation av mänskliga organ som Sverige har ställt sig bakom står det inskrivet i artikel 13 mycket tydligt att all ekonomisk ersättning till levande organdonatorer inte är tillåtet, utöver klart verifierbara kostnader.
Donation av ägg och spermier bör vara likställt med donation av andra livsviktiga organ. Det borde således vara ganska lätt för politikerna i Skåne och i övriga landet att inse att äggdonation är en gåva precis på samma sätt som då en njure doneras från en levande givare. Det finns andra sätt än att locka med pengar som kan få fler att donera könsceller.

Jan Björklund en populistisk skolminister

Jan Björklund är en märklig skolminister som tar alla chanser att svartmåla den svenska skolan. Han har trots allt varit ansvarig minister i fem år och då kan man undra om han inte har åstadkommit något? Efter så lång tid går det inte att skylla sina egna misslyckanden på den förra regeringen. Min erfarenhet är att undervisningen är annorlunda idag och att eleverna lär sig mycket mer än tidigare. Inlärningen sker på ett helt annat sätt än på den tiden när jag och Jan Björklund gick i skolan. Förmodligen har hans egna barn ännu börjat skolan eller så har han inte kommit underfund med att det är 2012. Min uppfattning är att Jan Björklund bedriver en populistisk skolpolitik som går hem hos den äldre generationen som inte vet något om dagens skolvärld.

Dags för opposition igen

Så har då Håkan Juholt till sist lämnat ordförandeskapet och är numera en parentes i svensk politik. Som partiledare är han bortglömd inom en snar framtid. För svensk politik har Håkan Juholts tio månader vid rodret varit en katastrof.
Det är bara att hoppas att Socialdemokraterna får en erfaren person som leder partiet och skapar en trovärdig opposition. Det spelar ingen roll vilken politisk uppfattning som man företräder. Om inte oppositionen fungerar, då fungerar inte heller demokratin.

Fredrik Reinfeldts hustru Felippa som är moderat sjukvårdslandstingsråd i Stockholm har i princip skänkt bort 20 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar till det privata företaget Capio. Hon bär det högsta ansvaret för att en vårdcentral i Stockholm såldes för endast 700 000 kronor till några läkare som sedan sålde företaget vidare för 20 miljoner kronor. Felippa Reinfeldt väljer att tiga och inte uttala sig för pressen om denna pinsamma historia. Maken Fredrik Reinfeldt borde rimligen ha darrat ordentligt om det funnits en kraftfull och trovärdig oppositionsledare. Nu blev det istället en ljum västanfläkt som försvann i mediebruset runt sossarna.

Oppositionen har tystnat

I de två senaste opinionsundersökningarna hamnar Socialdemokraterna runt 25 procent och får sitt absolut sämsta resultat någonsin. Sedan Håkan Juholt tillträdde som partiledare har i princip all politisk opposition upphört. Hittills så har Juholt mycket ofta efter sina politiska utspel tvingats att gå till reträtt och göra olika former av tillrättalägganden. Hans trovärdighet som ledare och statsministerkandidat har därför blivit mycket låg hos svenska folket. Tidigare erfarna socialdemokratiska politiker med regeringserfarenhet svävar på målet om de har förtroende för sin partiledare då de får frågan från journalister.
Det är därför mycket märkligt att en majoritet av förtroendevalda inom partiet säger att man har förtroende för Juholt. Vad har man egentligen för ambitioner, är man verkligen nöjd med att oppositionen har tystnat? Det enda raka är att Håkan Juholt lämnar sitt uppdrag och att en handlingskraftig valberedning skakar fram en trovärdig och kompetent statsministerkandidat. Om inte detta sker nu så riskerar Socialdemokraterna att bli ett femprocentsparti.

Den privata vården ökar inte individens valfrihet

Individens valfrihet är viktigt och måste alltid värnas. Detta gäller inom många områden. Säkerligen anser de allra flesta att det är självklart att man själv väljer sin tandläkare, vårdcentral eller barnens skola på samma sätt som man väljer den butik som man handlar i. Många personer som deltar i opinionen, både inom politiken och inom journalistkåren, har fram tills nu hyllat den privatisering som sker inom den offentliga sektorn. Akutsjukvården och äldrevården har fått nya privata aktörer som tar över mer och mer av verksamheter som drivs av kommuner och landsting. Det finns många personer som av ideologiska skäl inbillat sig att privatiseringen ökar valfriheten för den enskilde individen. Om man har den uppfattningen har man nog inte riktigt fattat vad det handlar om.
Peter Wolodarski på DN har fram tills nu haft den här grundsynen, men verkar nu vackla i sin övertygelse sedan den ena skandalen efter den andra avslöjas vid företaget Caremas äldreboenden. Detta framkommer i dagens söndagskrönika i tidningen.
Jag har aldrig förstått hur man kan inbilla sig att individens valfrihet ökar om det kommer in en ny aktör som tar över en befintlig verksamhet. Det är samma vård som ska bedrivas, med den enda skillnaden att kommunen eller landstinget har bjudit ut verksamheten till den som kan göra det billigast.
Jag har alltid hävdat att man får det som man betalar för. Ett kommersiellt arbetande företag som ska generera intäkter till vinster och bonusar tittar i första hand på sina kostnader för att kunna maximera vinsten. Detta är den enda orsaken till att Carema och andra privata vårdgivare har hamnat i blåsväder. Konkurrensutsättning kan i många fall vara bra om man konkurrerar om kvalitet och inte om kostnader. Orsaken till alla vårdskandalerna är bristande kompetens och kunskap hos de politiker och tjänstemän som sätter upp ramarna för upphandlingen. Svårare än så är det inte.

Förnedrande språkbruk
Till sist vill jag uppmana till ett förändrat, icke förnedrande språkbruk, då äldrevård diskuteras. Blöjor används till små barn. Vuxna använder inkontinensskydd. Detta borde de allra flesta känna till, även vårdpersonalen.