Sedan neddragningarna vid dotterns skola blev kända för oss föräldrar har jag försökt sätta mig in i kommunens skolpolitik. På hemsidan för Partille kommun läser jag vad Lars-Inge Stomberg (m), ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, har för hjärtefråga. Han uttrycker följande:
”Större valfrihet för föräldrar att själva välja barnomsorg och skola. Skolans primära uppgift är att förädla elevens kompetens baserat på den enskildes möjligheter. Lugn och arbetsro ska prägla skolan.”
Allra först fäster jag mig vid den sista meningen om ”lugn och arbetsro”, vilket direkt skapade anledning att fråga honom om hur beslutet vid dotterns skola bidrar till att skapa lugn och arbetsro för elever och lärare vid Ugglums skola.
”Valfrihet för föräldrarna att välja barnomsorg och skola” är politiskt gångbart numera och heller inget som jag har något emot. Jag blir dock mycket tveksam till om detta är något som ska uttryckas av ordföranden i kommunens Barn- och utbildningsnämnd som en ”hjärtefråga”. Lars-Inge Stomberg har ju faktiskt fått väljarnas förtroende och uppdrag att ansvara för att kommunens skolor ska vara bäst - ja till och med bättre än alla friskolor som de konkurrerar med.
I morgonens P1 lyssnade jag till ett reportage om hur de kommunala skolorna tvingas till nedskärningar och t o m nedläggningar på grund av att elevantalet minskar. Idag går nio procent av grundskoleeleverna i en friskola och under fem år har ökningen varit hela 44 procent. Vad gör landets kommunpolitiker för att möta konkurrensen? Har de inte förstått att de är skyldiga att medverka till att den kommunala skolan är så konkurrenskraftig att elever och föräldrar inte finner någon anledning att byta skola. För vem visar kommunpolitikerna egentligen sin lojalitet?
