Varför straffas de sjuka?

Ledare i NjurFunk nr 4 - 2010

Valet är över och nu pågår eftervalsdebatten som bäst. Syndabockar identifieras i de partier som tappade röster och vissa personer har t o m fått ställa sina platser till förfogande. Det tråkiga med valutgången är att det numera finns ett främlingsfientligt parti i Riksdagen. Så länge som jag är förbundsordförande kommer jag personligen aldrig att medverka i någon enskild dialog med företrädare för Riksdagens enda främlingsfientliga parti. Det är en viktig principfråga för mig som ordförande för en intresseorganisation som värnar om allas lika värde och människor i utsatta situationer oavsett om man född i Sverige eller i något annat land.

Under den föregående mandatperioden uppmärksammades sjukförsäkringen mer eller mindre ständigt. Fokus hamnade till sist på de förändringar som infördes 2008 med tidsgränser så att människor med obotliga sjukdomar blir utförsäkrade. Bemötandet från Försäkringskassans handläggare har diskuterats och starkt ifrågasatts av de drabbade, anhöriga till sjuka, vårdpersonal och av opinionsbildare i medierna – trots att Försäkringskassans personal enbart gjort sitt jobb och tillämpat det regelverk som politikerna har beslutat ska gälla. Nu har väljarna sagt sitt och det kan tolkas som att majoriteten av befolkningen även sagt ja till det nya sjukförsäkringssystemet.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) fick utstå hård kritik för den nya sjukförsäkringen och har efter valet tvingats lämna över sin ministerpost till Ulf Kristersson (M). Kristersson anser liksom sin företrädare att systemet fungerar bra och att några förändringar därför heller inte är nödvändiga. Att människor med obotliga sjukdomar mår dåligt av oro för sin och familjens ekonomi är inget som verkar ha berört Ulf Kristersson. Det märkliga är att de övriga mindre regeringspartiernas samvete nu har vaknat - allt för sent. Dessa tre partier, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna, antyder att deras dåliga valresultat kan ha orsakats av sjukförsäkringsreformen. Synd att de inte klargjorde sin verkliga ståndpunkt inom regeringen och innan förslagen beslutades. Det hade förmodligen besparat många människors lidande och oro.

Trots att väljarna sagt ja till den nya sjukförsäkringsreformen får det inte tolkas som att alla vi övriga som inte är övertygade om dess fördelar ska förbli tysta. De flesta människor lever i tron och hoppet att de själva inte ska drabbas av sjukdom eller funktionshinder och behöva utnyttja socialförsäkringssystemet. De tog därför till sig argumenten att det var en nödvändig reform som fungerar bra och sparar pengar till skattebetalarna. Att endast 370 personer av 12 000 utförsäkrade fått riktiga jobb eller att varannan utförsäkrad går tillbaka till sjukförsäkringen igen, har uppenbarligen inte uppmärksammats av särskilt många människor. Likaså att obotligt sjuka tvingas till meningslösa arbetsmarknadsåtgärder har det heller inte gått upp för hos majoriteten av befolkningen.

Att bli utförsäkrad från Försäkringskassan innebär förutom att man får en lägre ersättning via Arbetsförmedlingen, att man även förlorar alla ersättningar från sina avtalsförsäkringar och privata tilläggsförsäkringar. Den sista utvägen för den utförsäkrade är att söka kommunalt försörjningsstöd eller socialbidrag som det hette tidigare. Jag tror inte att många människor förstår att man då måste sälja av de tillgångar som man äger och att bankkonton ska tömmas innan bidraget överhuvudtaget kan utbetalas.

Erfarenheterna av Cristina Husmarks Pehrssons (M) sjukförsäkringsreform visar att utgångspunkten för Försäkringskassan numera är att ifrågasätta och tvivla på de uppgifter som lämnas av den sjuke själv och den behandlande läkaren. Tidsgränserna för sjukpenning och sjukersättning skapar onödig oro och frustration hos människor som sedan lång tid oroas för sina allvarliga sjukdomar. Detta är inte värdigt ett rikt land som Sverige. Även om väljarna sagt ja till den nya sjukförsäkringen får vi som företräder olika patientgrupper inte slå oss till ro och gilla läget.

Håkan Hedman
Förbundsordförande

Försäkringskassan behandlar allvarligt sjuka fel

Aftonbladet skrev den 11 december om en njursjuk 43 årig man som behandlas med bloddialys 20 timmar per vecka. Mannen har tidsbegränsad sjukersättning och kommer inom kort att utförsäkras och överföras till Arbetsförmedlingen för att genomgå tre månaders arbetslivsintroduktion.Sedan halvårsskiftet 2010 ska alla kronisk njursjuka med dialysbehov innefattas i kriterierna för ”allvarlig sjukdom”. Beslutet trädde i kraft efter att Socialstyrelsen under våren 2010 utrett frågan och därefter vidgat kriterierna för begreppet allvarlig sjukdom. Detta innebär att alla som behandlas med dialys per automatik får förlängd sjukpenning även efter den 364:e dagen under obegränsad tid och med 80 procent i ersättning av den sjukpenningsgrundande inkomsten.Så är regelverket konstruerat.Trots det så har Försäkringskassan inte förstått att detta är en regel som ska gälla alla som har dialys. oavsett om man har sjukpenning eller inte. Klassas man som "allvarligt sjuk" och har tidsbegränsad sjukersättning ska man inte behöva försättas i en situation så att man blir utförsäkrad och tvingad till arbetslivsintroduktion. Som en följd av att man hamnar under arbetsförmedlingens ansvar sänks ersättningsnivån och eventuella ersättningar från privata avtalsförsäkringar förloras. Detta är inte värdigt en rik välfärdsstat som Sverige