Det är mycket intressant att följa debatten som några doktorer på Karolinska inlett för att de inte längre ska få utföra hjärttransplantationer. Birgitta Rydberg och Maria Wallhager, båda erfarna politiker från Folkpartiet i Stockholm, har hakat på och inkompetensförklarar Socialstyrelsen, Regionsjukvårdsnämnden och andra politikerkollegor för ett beslut som fattats under bred majoritet och som de inte gillar. Deras syn på demokratin är mycket märklig!
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och ur patientsäkerhetssynpunkt var det ett mycket klokt beslut. Genom sådana här prioriteringar får vi dessutom råd att ge fler patienter god vård i Sverige.
Det finns betydligt allvarligare frågor att diskutera än vilka läkare som ska få operera 10 - 15 hjärtpatienter per år. Det som borde stå mycket högt på dagordningen just nu är att Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket, TLV, inte har ändrat sin uppfattning om att den enda medicin som ges till PKU-patienter inte längre ska finnas i förmånssystemet. TLV behagar inte ens vänta med verkställigheten till dess att överklagandeprocessen är över. Detta innebär att många patienter, mestadels barn, blir utan sin livsviktiga medicin. Att landstingen själva kommer att ta ansvaret för läkemedlet som TLV påstår är en utopi. Kanske några enstaka patienter kan få fortsätta med behandlingen enligt SKL. TLV försvarar sig med att läkemedlet kan ersättas med diet. Ja det går, men då visar TLV att man är helt i avsaknad av reell kunskap om vad dieten innebär och vad den skapar för konsekvenser.
TLV:s beslut beträffande PKU-medicinen är en stor skam för Sverige som välfärdsstat. Regeringen bör därför omedelbart granska om TLV följer intentionerna i Hälso- och sjukvårdslagen om allas rätt till lika vård. Jämförs TLV:s beslut med diskussionen om hjärttransplantationerna borde både thoraxkirurgerna på Karolinska och Fp-politikerna ha all anledning att börja rodna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar