Organshopping – lågvattenmärke för Vetenskapsradion

Organbristen i Sverige har analyserats under senaste veckorna av redaktionen för vetenskapsradion i P1. Programserien har inte imponerat på mig. I stort sett har gamla nyheter vädrats och sådant som dykt upp medierna med jämna mellanrum under de senaste 20 åren. Att diskutera betalning till levande njurdonatorer och ersättning till dödsbon vid donation med avlidna donatorer är att flytta fokus från de verkliga problemen. Att ge stor uppmärksamhet åt rapporter framtagna av dåligt initierade forskare är ett lågvattenmärke för vetenskapsredaktionen vid P1. Göran Hägglund (KD) har ombetts vid flera tillfällen att kommentera förslagen om betalning i samband med organdonation. Han är lika förutsägbar varje gång som han framträder. Inte vid ett enda tillfälle har han erkänt att problemen finns att hämta inom sjukvården. Att Sverige har ett gammalt och ett icke ändamålsenligt regelverk vill han heller inte kännas vid. Så länge som inte sjukvården identifierar alla potentiella donatorer kommer vi att ha en allvarlig organbrist i Sverige. Detta vågar inte Hägglund erkänna eftersom han då får sina partikamrater emog sig. Det är även stötande att varken vetenskapsradion eller Ekot har kontaktat Njurförbundet och bett om kommentarer. Njurförbundets pressmeddelanden har förvisson publicerats på SR:s hemsida så det hade inte varit svårt att komma i kontakt med den organisation som företräder de patienter som behöver få nya njurar transplanterade. Förbundet är väl insatt i problematiken och har en klar och tydlig uppfattning att betalning i samband donation inte löser bristen på organ. Precis samma uppfattning har majoriteten av befolkningen i Sverige. Det är inte läkare, etiker, etnologer, teologer, filosofer eller beteendevetare som behöver få nya njurar transplanterade. Att inte diskutera ”organshopping” med Njurförbundet är ett annat lågvattenmärke för vetenskapsredaktionen vid SR.