Är Sven Otto Littorin trovärdig?

Det har varit ganska tyst om Sven Otto Littorins påstådda sexköp under den senaste tiden. Hans krav att få utbetalt sin statsrådsfallskärm på dryga miljonen är det senaste som dykt upp i medierna.
Jag har googlat lite om Littorin och då dyker det upp en del gammalt som gör att man börjar tvivla på Littorins trovärdighet. För tre år sedan avslöjades att Sven Otto Littorin hade en icke godkänd examen från ett okänt (ökänt) universitet i USA i sitt CV. Då detta blev känt raderade han den uppgiften i sin meritförteckning.
Att hans barn går på överklassinternatskolan Lundsberg för 37000 kronor i månaden visar på ett synnerligen dåligt omdöme från en person som varit partisekreterare för moderaterna och senare statsråd i en regering som har högsta ansvaret för landets skolor. Dessutom har han ju ansett sig företräda "Sveriges enda arbetarparti".
Att hans f.d. hustru driver en process om terminsavgiferna är ingen ursäkt eftersom det är båda föräldrarna som ansvarar för barnens utbilning och uppfostran. Pappa Littorin har väl från början deltagit i beslutet att barnen ska gå i en överklasskola?
Enligt min uppfattning saknar Littorin trovärdighet och skandalen som ligger bakom hans avgång är långt allvarligare än då Mona Sahlin avgick som minister för 15 år sedan. Littorin var dessutom en av de två ministrar som smutskastade Mona Sahlin i våras genom att dra upp den s k Tobleroneaffären i en riksdagsdebatt.
"Svinhugg går igen!"

Mesigaste ledarna i GP

Om det inte vore för lokalnyheterna skulle jag för länge sedan sagt upp min prenumeration på Göteborgs Posten. Pravda var regeringsorganet i det forna Sovjet. I Sverige 2010 är motsvarigheten GP. Sedan 2006 kan man räkna de kritiska inläggen på ledarsidan mot den sittande regeringen på sina fem fingrar. I söndagens tidning ägnades huvudledaren åt den avslutade Almedalsveckan. Med några få rader kommenterar man Littorins avgång med en liten syftning på att Aftonbladet har skuld till att hela affären lyftes fram i ljuset. Samma dag hade DN som har samma partifärg som GP en huvudledare som mycket kritiskt analyserade statsministerns mörkläggning av affären. Förmodligen var ledarredaktionen på GP förbjuden av någon (ägaren?) att kritiskt granska statsministern i den här frågan. På nyhetsplats hade dock tidningen en utförlig redovisning av hela Littorinaffären.
Det som är nästan ännu märligare är att GP:s ledarredaktion utnämnde Maud Olofssons tal till det bästa talet i Almedalen, trots att tidningens politiska reportrar, tillika med de övriga kollegorna i landet ansåg att Mona Sahlin höll det absolut bästa talet under Almedalsveckan.
Det är ganska trist att varje dag läsa GP:s mesiga och inställsamma ledare. Det är tur att det finns andra tidningar med liberala, konservativa och S-märkta åsikter som har orädda och granskande journalister på sin ledarredaktion.

Bojkotta Iran

Det händer ofta att man slöläser sin tidning och kanske på sin höjd höjer en aning på ögonbrynen då man läser om något hemskt som skett ute i världen. Jag medger gärna att det även gäller för mig. Nu under semestern ges mer tid till att läsa tidningarna mer noggrannt. I dagens DN läser jag om en kvinna i Iran som 2005 enligt sharialagen dömts till fängelse och 99 piskrapp för att hon varit otrogen sin man. Domen har omvandlats enligt de religösa lagarna till dödsstraff genom stening. Detta innebär att kvinnan grävs ned så att bara huvudet är ovan marken. Frivilliga får sedan kasta stenar på hennes huvud tills hon långsamt dör. Nu har just den här domen upphävts genom internationella protester, bland annat från EU. Men alla vet att det finns många andra kvinnor som dödas på det här sättet i Iran med stöd från den religösa lagboken.
Det som händer i Iran är vidrigt. Det saknas ord för den ondska som ligger bakom sharialagen. En reflektion som jag gör om situationen i Iran är att här borde omvärlden reagera ännu mer kraftfullt än hittills. En bojkott mot Irans handel borde ske. På samma sätt som Hamnarbetarna i Göteborg vägrade befatta sig med gods från Israel borde man bojkotta Iran. Varför inte starta på Arlanda och Landvetter genom att vägra lossa och lasta de reguljärplan som flyger till Teheran med passagerare. Istället för att elda upp en förmögenhet i Visby borde Gudrun Schyman och hennes FI använt pengarna tilt att stötta kampen för de Iranska kvinnorna.

Mona Sahlin inget sänke

För två dagar sedan undrade jag om Mona Sahlin är ett sänke för sitt parti. Trots det skrev jag att jag personligen anser att hon kan matcha Frederik Reinfeldt som efterträdare på statsministerposten. Efter att ha följt kvällens Debatt i SVT och nyhetssändningarna verkar det som jag fått rätt i min uppfattning om Mona Sahlin. Så gott som samstämmigt är kommentarerna att Mona Sahlin levererade det hittills bästa politiska talet i Almedalen och att hon t o m överträffade självaste Frederik Reinfeldt. Bland kommentarerna framkomm dessutom att hon den här gången framträdde mer statsmannamässigt än Reinfeldt.
Synd bara att Mona Sahlin är tvingad att underordna sig Ohly, Eriksson och Wetterstrand. Jag tror faktiskt att situationen hade varit annorlunda om hon fått agera ensam på den politiska arenan eller bara ihop med Wetterstrand.

Är Mona Sahlin ett sänke?

Har semester och kan därför ägna mer tid åt diskussionerna under den pågående Almedalsveckan. Den är ett eldorado för alla som är intresserade av politik och debatt. Jag var där för ett par år sedan och skulle gärna ha varit där i år igen.
Frederik Reinfeldt talade i söndags och han hyllas åter för sina egenskaper som ledare och statsman samtidigt som medierna lyfter fram allt negativt man kan hitta om oppositionsledaren Mona Sahlin. Bland annat kallas olika experter, såsom retorikkonsulter, in till TV-studiorna för att ytterligare förstärka den negativa bilden av henne. Den s k Tobleroneskandalen lyfts fram med jämna mellanrum, trots att jag tror att många människor egentligen inte minns vad den handlade om för 15 år sedan.
Fredrik Reinfeldt är en duktig politiker med statsmannaegenskaper. Han har även tillsammans med Anders Borg lyckats sköta Sveriges ekonomi under finanskrisen med gott resultat. Detta kan säkert de allra flesta understryka. Reinfeldt och förre statsministern Göran Persson har sannolikt likvärdiga ledaregenskaper, även om Persson uppfattades som buffligare.
Jag kanske uppfattas som naiv som tror att Mona Sahlin kan matcha Reinfeldt om hon skulle bli vald till statsminister efter valet i höst. Hon har betydligt längre politisk erfarenhet än Reinfeldt, både i regeringen och i riksdagen. Dessutom tror jag inte att Mona Sahlins problem i första hand ligger på det personliga planet utan finns inom hennes parti som inte har gett henne fritt spelrum att välja samarbetspartners. Den största missen var när hon tvingades att backa från sin egen övertygelse och bilda allians med Lars Ohly. S-väljarna är inte vana och vill förmodligen inte heller se sin partiledare tillsammans med företrädare för partier som har helt skilda utgångspunkter för sin politik, vilket både MP och V har.
Så som situationen ser ut idag tror jag att Mona Sahlin har små chanser att bilda regering i höst så länge som hon tvingas samverka med partier som skiljer sig väsentligt från hennes egna och många av hennes sympatisörers värderingar.

Vad vet DN om Göteborg?

I en ledarartikel i DN den 4 juli vill tidningen att Stockholm inför kollektivtrafik på vattnet runt stan. Man jämför med ett antal städer i Europa, och så drar man till med att t o m "lilla Göteborg" har lyckats bra. Yttrycket "lilla" anser jag visar på okunskap och en nedvärderande attityd mot rikets andra stad och Nordens största hamnstad.

Undrar om DN skulle använda epitetet "lilla" om Helsingfors, Oslo eller Zürich, några städer som är storleksmässigt jämförbara med Göteborg.