Om det inte vore för lokalnyheterna skulle jag för länge sedan sagt upp min prenumeration på Göteborgs Posten. Pravda var regeringsorganet i det forna Sovjet. I Sverige 2010 är motsvarigheten GP. Sedan 2006 kan man räkna de kritiska inläggen på ledarsidan mot den sittande regeringen på sina fem fingrar. I söndagens tidning ägnades huvudledaren åt den avslutade Almedalsveckan. Med några få rader kommenterar man Littorins avgång med en liten syftning på att Aftonbladet har skuld till att hela affären lyftes fram i ljuset. Samma dag hade DN som har samma partifärg som GP en huvudledare som mycket kritiskt analyserade statsministerns mörkläggning av affären. Förmodligen var ledarredaktionen på GP förbjuden av någon (ägaren?) att kritiskt granska statsministern i den här frågan. På nyhetsplats hade dock tidningen en utförlig redovisning av hela Littorinaffären.
Det som är nästan ännu märligare är att GP:s ledarredaktion utnämnde Maud Olofssons tal till det bästa talet i Almedalen, trots att tidningens politiska reportrar, tillika med de övriga kollegorna i landet ansåg att Mona Sahlin höll det absolut bästa talet under Almedalsveckan.
Det är ganska trist att varje dag läsa GP:s mesiga och inställsamma ledare. Det är tur att det finns andra tidningar med liberala, konservativa och S-märkta åsikter som har orädda och granskande journalister på sin ledarredaktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar