"Hela havet stormar" blev förra veckans uttryck bland journalister och en del företrädare för Socialdemokraterna. Mona Sahlins avgång var nog oundvikligt med tanke på den okontrollerade händelseutvecklingen. Hennes största strategiska misstag var det rödgröna samarbetet som innebar en mängd avsteg från socialdemokratisk politik och ideologi. Ansvaret för det rödgröna samarbetet är det dock fler än Mona Sahlin som ligger bakom.
K-G Bergström var nog ganska nära sanningen då han i morse i SVT sa att om Mona Sahlin och Thomas Bodström hade kört "racet själva" hade valresultatet sannolikt sett annorlunda ut.
Personligen anser jag att partiet skulle stöttat Mona Sahlin och gett henne fortsatt förtroende. Hon är den mest efarna politikern i Sverige. Det har nu efter hennes avhopp framkommit att hennes politiska motståndare har stor respekt för hennes kunnande och skicklighet att debattera. Att hon klarade att stärka sig som debattör under valspurten, trots krafigt vikande opinionsstöd, visar på en enorm styrka och engagemang. Att nu hitta en efterträdare med samma engagemang och glöd för politiken kommer att bli svårt. Denna person ska dessutom ta itu med ett stort förändringsarbete i en organisation som verkar spreta åt olika håll. Jag är rädd att Mona Sahlins avgång riskerar att dra ned Socialdemokraterna i ett stort svart hål som det blir svårt att ta sig ur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar