Oppositionen har tystnat

I de två senaste opinionsundersökningarna hamnar Socialdemokraterna runt 25 procent och får sitt absolut sämsta resultat någonsin. Sedan Håkan Juholt tillträdde som partiledare har i princip all politisk opposition upphört. Hittills så har Juholt mycket ofta efter sina politiska utspel tvingats att gå till reträtt och göra olika former av tillrättalägganden. Hans trovärdighet som ledare och statsministerkandidat har därför blivit mycket låg hos svenska folket. Tidigare erfarna socialdemokratiska politiker med regeringserfarenhet svävar på målet om de har förtroende för sin partiledare då de får frågan från journalister.
Det är därför mycket märkligt att en majoritet av förtroendevalda inom partiet säger att man har förtroende för Juholt. Vad har man egentligen för ambitioner, är man verkligen nöjd med att oppositionen har tystnat? Det enda raka är att Håkan Juholt lämnar sitt uppdrag och att en handlingskraftig valberedning skakar fram en trovärdig och kompetent statsministerkandidat. Om inte detta sker nu så riskerar Socialdemokraterna att bli ett femprocentsparti.

Den privata vården ökar inte individens valfrihet

Individens valfrihet är viktigt och måste alltid värnas. Detta gäller inom många områden. Säkerligen anser de allra flesta att det är självklart att man själv väljer sin tandläkare, vårdcentral eller barnens skola på samma sätt som man väljer den butik som man handlar i. Många personer som deltar i opinionen, både inom politiken och inom journalistkåren, har fram tills nu hyllat den privatisering som sker inom den offentliga sektorn. Akutsjukvården och äldrevården har fått nya privata aktörer som tar över mer och mer av verksamheter som drivs av kommuner och landsting. Det finns många personer som av ideologiska skäl inbillat sig att privatiseringen ökar valfriheten för den enskilde individen. Om man har den uppfattningen har man nog inte riktigt fattat vad det handlar om.
Peter Wolodarski på DN har fram tills nu haft den här grundsynen, men verkar nu vackla i sin övertygelse sedan den ena skandalen efter den andra avslöjas vid företaget Caremas äldreboenden. Detta framkommer i dagens söndagskrönika i tidningen.
Jag har aldrig förstått hur man kan inbilla sig att individens valfrihet ökar om det kommer in en ny aktör som tar över en befintlig verksamhet. Det är samma vård som ska bedrivas, med den enda skillnaden att kommunen eller landstinget har bjudit ut verksamheten till den som kan göra det billigast.
Jag har alltid hävdat att man får det som man betalar för. Ett kommersiellt arbetande företag som ska generera intäkter till vinster och bonusar tittar i första hand på sina kostnader för att kunna maximera vinsten. Detta är den enda orsaken till att Carema och andra privata vårdgivare har hamnat i blåsväder. Konkurrensutsättning kan i många fall vara bra om man konkurrerar om kvalitet och inte om kostnader. Orsaken till alla vårdskandalerna är bristande kompetens och kunskap hos de politiker och tjänstemän som sätter upp ramarna för upphandlingen. Svårare än så är det inte.

Förnedrande språkbruk
Till sist vill jag uppmana till ett förändrat, icke förnedrande språkbruk, då äldrevård diskuteras. Blöjor används till små barn. Vuxna använder inkontinensskydd. Detta borde de allra flesta känna till, även vårdpersonalen.

Fegt beslut av Socialdemokraternas VU

Så har då Socialdemokraternas mäktiga VU beslutat enhälligt att man har fortsatt förtroende för Håkan Juholt. Han må vara en skicklig retoriker, det visade han senast under partiledardebatten i Riksdagen. Men av en statsministerkandidat måste man kunna kräva mycket mer än det han hittills har visat. Jag har svårt att tänka mig att en person i Juholts ställning inte begriper att hyresersättningen från Riksdagen enbart gäller honom själv och ingen annan. Om reglerna är otydligt formulerade så brukar man ju själv alltid ta reda på vad som gäller för att inte få surt efteråt. Fyller man i deklarationsblanketten fel eller lämnar felaktiga uppgifter till Försäkringskassan så råkar man ofta riktigt illa ut.
Den storm som blossade upp inom partiet under förra veckan är säkerligen något som har legat och grott länge. Det var nog en och annan som hoppades att slutet för Juholt närmade sig. Jag kan inte påstå att Juholts ledarskap har imponerat på mig under det gångna halvåret. Hans ambivalenta sätt att leda partiet kommer att bli Socialdemokraternas fall i valet 2014. Varför denna feghet hos VU i fredags? Det är ju verkligen att underskatta sitt parti och dess medlemmar om det inte skulle kunna gå att hitta skicklig efterträdare till Håkan Juholt som kan ta striden mot Fredrik Reinfeldt.

Juholt ingen statsministerkandidat

Det är märkligt att en person vars högsta ambition är att bli Sveriges statsminister inte begriper hur man fyller i en blankett eller att skattebetalarna inte ska stå för sambons bostadskostnader. Jag kan heller inte förstå partistyrelseledamöterna och andra förtroendevalda som slätar över den här historien som en bagatell. Så lindrigt slipper inte någon annan medborgare undan som råkat lämna felaktiga uppgifter till Skatteverket, Försäkringskassan eller andra myndigheter.

Socialdemokraternas förtroende kommer aldrig att kunna återupprättas före valet 2014 under Håkan Juholts ledarskap. Det mycket vingliga och osäkra ledarskapet som Juholt hittills har visat, tillsammans med hans privata affärer, innebär att det enda raka är att Juholt lämnar sitt uppdrag. Det är en skandal att Sveriges största politiska parti ska behöva svärtas ned av en sådan här billig affär.

Juholt ett sänke för Socialdemokraterna

Håkan Juholts ledarskap kommer att leda till en katastrof för Socialdemokraterna. Mona Sahlins s k Tobleroneaffär är endast en liten "västanfläkt" i jämförelse med det som har rullats upp under dagen. Att inte ställa upp i en debatt i SVT för att Sverigedemokraterna står på samma sida i studion är rena tramset och är heller inte trovärdigt.
Det enda raka för Juholt är att omedelbart avgå och lämna plats för Mikael Damberg. Misstagen i Juholts ledarskap har hittills varit allt för många. Då man tänkter tillbaka på Juholts mycket kompetenta och erfarna företrädare Tage Erlander, Olof Palme Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin, så undrar man vad som har hänt inom partiet. Vad sysslade valberedningen med?

Ingen hänsyn till sjuka i budgeten

I den budget som finansminister Anders Borg (M) presenterade i måndags föreslås att restaurangmomsen sänks. Ingen kan idag säga med säkerhet vad det får för effekter på sysselsättningen. Troligen ingen alls enligt uttalanden från ekonomer.
Vad som är säkert är dock att det kommer att blir dyrare att köpa ut livsviktiga mediciner och besöka sjukvården enligt budgetförslaget. Likaså skjuter regeringen på den tandvårdsreform som skulle göra det billigare att gå till tandläkaren för kroniskt sjuka som riskerar att drabbas av skador i munhålan till följd av sjukdom och mediciner.
Det är beklagligt att Anders Borg åter väljer att lägga en populistisk budget som gagnar de som är friska och som kan försörja sig själva. Ytterligare en prestigeförlust för socialminister Göran Hägglund och KD.

Centern har glömt gröna vågen

Annie Lööf lyfter Centerpartiet utropar Expressen idag och hänvisar till den senaste opionionsundersökningen. För tillfället, men inte beständigt. Annie Lööfs och Maud Olofssons Centerparti är idag allt för likt Moderaterna och då vinner det lite tjusigare M. Så var det inte på Torbjörn Fälldins tid då Centern låg runt 20 procent i opinionen. Vad alla har glömt idag är att då surfade Centern på vågorna av den s k "gröna vågen" som inleddes under 70-talet och dog ut under 80-talet. Då var det inne att flytta ut till landet och ta avstånd från kärnkraft. Så är det inte idag. Nu ska alla bo i storstäderna och helst i innerstan.
Centerpartiet har glömt sina rötter. Det blir inte bättre med Annie Lööf som ledare.
Goodbye Centerpartiet!

Göran Hägglund har problem

Det är känt att Göran Hägglund (KD) har svåra problem i regeringen. Han fick inte igenom någon skattesänkning för pensionärerna. Däremot tvingades han mot sin vilja att säga ja till sänkt restaruangmoms, något som ingen vet vad det skapar för effekter på sysselsättningen. Han var ändå nöjd med budgetförhandlingarna eftersom han lyckats få igenom höjda bidrag till de sämst ställda pensionärerna. Idag kan vi läsa i tidningarna att Göran Hägglund även känner sig nöjd över att frikortsgränserna för för sjukvård och läkemedel höjs med sammanlagt 600 kronor vid årsskiftet.
Vilka är det som drabbas mest av den här höjningen? Jo i första hand de sämst ställda pensionärerna som också är de största konsumenterna av sjukvård och läkemedel. Även långtidssjuka som genom förändringarna i sjukförsäkringen har fått försämrade ekonomiska förhållanden och ett ottryggare liv kommer att få ännu mindre pengar över.
Notera att höjningen av frikortsgränserna är något som Göran Hägglund har pläderat för under lång tid. Så ligger det till med hans medkänsla för de sämst ställda grupperna i samhället. Hägglund borde ut i verkligheten och själv med egna ögon konstatera att det faktiskt finns många människor i vårt land som inte har råd att beöka läkare, tandläkare eller att hämta ut livsviktiga mediciner på apoteket. Från årsskiftet blir det ännu svårare för dem att få pengarna att räcka till.

Rätten till semester i sommar gäller inte alla

I Ekot i Sveriges Radio rapporterar man idag att fr o m den första maj införs en ny regel som innebär att hemkommunen ska stå för kostnaden då någon behöver hemtjänst i en annan kommun, exempelvis vid vistelse i sommarstugan.
Detta är ett klokt beslut eftersom det inte är rimligt att små kommuner med många sommargäster ska tvingas betala hemtjänst för personer som inte är skrivna i kommunen.
Det är också bra att det gällande regelverket inte begränsar vistelsen längd, även om vissa kommuner gruffar och anser att fyra veckor borde räcka.
För den som för sin överlevnad har dialysbehandling är det stor skillnad. Flera landsting har sedan några år tillbaka begränsat tiden för hur länge de betalar gästdialys vid ett annat sjukhus i Sverige eller i utlandet. Inom exempelvis Västra Götalandsregionen godkänner man endast två veckors semestervistelse per år utanför hemmet för den som har dialys. Vill man ha ytterligare en två veckors period måste det ansökas om det ett par månader i förväg.
Det är inte rimligt att man i Sverige gör skillnad på olika grupper av funktionshindrade. Alla människor har lika stort behov av att resa hemifrån på semester, hälsa på släkt och vänner eller göra resor i tjänsten. Om funktionshindrade i Sverige ska ha full delaktighet i samhället får det inte finnas något som begränsar den fria rörligheten. Tyvärr har många landsting tvingat njursjuka till kommunarrest.

Pengar löser inte organbristen

Det är bra att så många idag diskuterar bristen på organ och behovet av fler transplantationer. Det är även bra att de flesta har kommit till insikt om att socialminister Göran Hägglund (KD) saknar visioner om hur den här allvarliga fråga ska kunna lösas.
Tyvärr har många av inläggen i diskussionerna fått ett felaktigt fokus. Senast i raden är en artikel i Expressen igår författad av Karin Ström som tycker att "njursjuka offras för gammaldags moral". Karin Ströms vilja och ambition är mycket god.
Jag tror dock inte att ersättning till levande donatorer med 300 000 kronor skulle bli en lyckad lösning. Det skulle bli precis som i de fattiga länderna att personer som är skuldsatta med låg utbildning och låga inkomster skulle bli de som ställer sig i kön för att sälja sin ena njure. Problemethar en annan dimension. Vi har den högsta donationsviljan i världen bland befolkningen. Av de njurtransplantationer som utförs i Sverige sker 30 - 40 procent med levande givare, vilket är en mycket hög andel.
Problemet ligger inom sjukvårdens organisation. Så länge som inte alla potentiella avlidna donatorer identifieras kommer vi att ha en fortsatt allvarlig brist på donerade organ. Det går säkerligen att få fler levande njurdonatorer med bättre information och ett regelverk som medger full ersättning för förlorad inkomst. Vidare måste alla donationsutredningar bli betydligt mer organiserade och inte ta mer än högst tre månader i anspråk. Så är tyvärr inte fallet idag. Ibland kan dessa pågå i upp till ett år.
Till sist vill jag rätta till Karin Ström om att njursjuka offras. Det går att leva ett bra liv med dialys. Det fínns många njursjuka som har valt dialys istället för transplantation. Endast en femtedel av alla som har dialys står på väntelista för en njurtransplantation. De övriga cirka 80 procent har bedömts sakna medicinska förutsättningar att klara en transplantation. Sådan är verkligheten. Min bedömning är att fler skulle få chansen till en transplantation om antalet donationer ökar. Det är synd att vi har hamnat i ett sidospår eftersom pengar inte löser problemet.

Organshopping – lågvattenmärke för Vetenskapsradion

Organbristen i Sverige har analyserats under senaste veckorna av redaktionen för vetenskapsradion i P1. Programserien har inte imponerat på mig. I stort sett har gamla nyheter vädrats och sådant som dykt upp medierna med jämna mellanrum under de senaste 20 åren. Att diskutera betalning till levande njurdonatorer och ersättning till dödsbon vid donation med avlidna donatorer är att flytta fokus från de verkliga problemen. Att ge stor uppmärksamhet åt rapporter framtagna av dåligt initierade forskare är ett lågvattenmärke för vetenskapsredaktionen vid P1. Göran Hägglund (KD) har ombetts vid flera tillfällen att kommentera förslagen om betalning i samband med organdonation. Han är lika förutsägbar varje gång som han framträder. Inte vid ett enda tillfälle har han erkänt att problemen finns att hämta inom sjukvården. Att Sverige har ett gammalt och ett icke ändamålsenligt regelverk vill han heller inte kännas vid. Så länge som inte sjukvården identifierar alla potentiella donatorer kommer vi att ha en allvarlig organbrist i Sverige. Detta vågar inte Hägglund erkänna eftersom han då får sina partikamrater emog sig. Det är även stötande att varken vetenskapsradion eller Ekot har kontaktat Njurförbundet och bett om kommentarer. Njurförbundets pressmeddelanden har förvisson publicerats på SR:s hemsida så det hade inte varit svårt att komma i kontakt med den organisation som företräder de patienter som behöver få nya njurar transplanterade. Förbundet är väl insatt i problematiken och har en klar och tydlig uppfattning att betalning i samband donation inte löser bristen på organ. Precis samma uppfattning har majoriteten av befolkningen i Sverige. Det är inte läkare, etiker, etnologer, teologer, filosofer eller beteendevetare som behöver få nya njurar transplanterade. Att inte diskutera ”organshopping” med Njurförbundet är ett annat lågvattenmärke för vetenskapsredaktionen vid SR.

Livet som Gåva - Betalning vid donation är oetisk, olagligt och löser inga problem! - Mynewsdesk

Livet som Gåva - Betalning vid donation är oetisk, olagligt och löser inga problem! - Mynewsdesk

Betalning för donation löser inga problem

Två forskare i Linköping har kommit fram till att om man betalar 30 000 kronor till dödsboet, motsvarande begravningskostnaden, så skulle fler organdonationer kunna genomföras. Detta är ett gammalt förslag från början av 1990-talet som åter hamnar på löpsedlarna. Förmodligen är det inte någon omfattande eller väl genomtänkt forskning som ligger bakom förslaget. Det löser heller inga problem. I Sverige råder självbestämmanderätt vilket innebär att det är den avlidnes uppfattning om donation som ska vara avgörande, inte de närståendes. Förtroendet för sjukvården skulle säkerligen rubbas hos allmänheten om man börjar använda pengar som påtryckningsmedel då man diskuterar organdonation med närstående vid ett hastigt dödsfall. Problemet är att sjukvården saknar resurser, kunskap och vilja att medverka till att antalet donationer ökar. Det andra stora problemet är att den person som är högst ansvarig för sjukvården, Kristdemokraten Göran Hägglund, varken vill eller vågar ta tag i problemet. Pengar som påtryckningsmedel löser inga problem. Glöm det!

Alliansen erkänner sitt misslyckande

Med en dåres envishet har moderaterna och de övriga allianspartierna försvarat den nya sjukförsäkringen och hävdat att det var en nödvändig reform, trots protester och motbevis. Nu äntligen har man gett upp och inser förmodligen att det var ett omänskligt system som skapades av förra socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson. Att dödsjuka människor utförsäkras och tvingas jobbträna samtidigt som inkomsterna minskas är inget som är värdigt ett välfärdsland utom i en moderat drömvärld.

Språktest för läkare

Jag läste idag en artikel i Dagens Medicin om en inhyrd läkare vid en vårdcentral i Värmland som förstod en patient så dåligt att han inte kunde diagnostiera en pågående hjärtinfarkt. Patienten avled senare efter att ha besökt vårdcentralen för andra gången utan att få hjälp. Det som ytterligare fick mig att höja på ögonbrynen var att läkaren inte heller kunde kommunicera med Socialstyrelsen i samband med att han skulle intervjuas om händelseförloppet. Han vägrade helt enkelt att tala med Socialstyrelsen eftersom han inte förstod dem. Den muntliga kommunikationen mellan patient och läkare är oerhört viktig för att rätt behandling ska kunna sättas in. Man kan därför undra hur anställningsintervjun med läkaren i det aktuella fallet har gått till. I samband med anställning av utländska läkare inom den svenska vården borde ett språktest införas så att det inte uppstår allvarliga missuppfattningar mellan läkare, patienter och annan vårdpersonal. Detta är en fråga om patientsäkerhet som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) omedelbart bör ta tag i.

Sjukförsäkringen skapar onödigt lidande

"Sjukförsäkringen fungerar" är rubriken på huvudledaren i dagens Göteborgs Posten. Något annan åsikt kan man inte förvänta sig av ledarredaktörerna på den här tidningen eftersom ägaren har dikterat villkoren för vad som får skrivas. Huvuddiktatet verkar vara att man ska ösa superlativ över allt som Alliansregeringen genomför. Här skiljer sig GP markant från sina kollegor i Stockholm,
Nåväl, dagens ledare om att sjukförsäkringen fungerar bra grundar sig på att antalet nya sjukskrivningar har ökat med 11 procent. Orsaken till ökningen sägs vara att många av dem som har blivit utförsäkrade av Arbetsförmedlingen blivit bedömda som allt för sjuka för att kunna placeras i arbete. Detta bör enligt min mening istället ses som ett totalt misslyckande för regeringen. Varför utreder inte Försäkringskassan arbetsförmågan i god tid innan dagen för utförsäkringen närmar sig? Detta är en berättigad fråga.
På nyhetsplats i dagens GP kan man även läsa en artikel om en drabbad person som beskriver sin frustration och obehagskänslor varje gång det kommer ett brev från Försäkringskassan. Obehagskänslorna har sin grund i kränkande bemötande av handläggarna och ifrågasättande av sjukdomen.
I stället för att tycka att sjukförsäkringen fungerar bra som GP gör, vill jag istället uttrycka att den är byråkratisk och skapar ett onödigt lidande hos alla dem som är för svårt sjuka för att kunna arbeta. Så fungerar den moderata politiken i praktiken.

Sjuka ifrågasätts och kränks

Tack vare en framgångsrik läkarvetenskap och många års satsning på jämlik sjukvård kan de flesta svenskar känna sig trygga om de blir allvarligt sjuka. De sjukdomar som man tidigare dog i för inte så länge sedan går idag att bota. Detta är gott och väl. Nu har det insmugit sig andra problem för den som är sjuk och som inte går att relatera till själva sjukdomen. Den nya sjukförsäkringen som skapats av den sparkade socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson (M) gör att många sjuka idag är mer oroade för sin och familjens ekonomi än om de kommer att överleva. Exemplen är otaliga av människor som blir ifrågasatta och kränkta av Försäkringskassans handläggare. Det senaste i raden av reformer som skapats av Alliansregeringen är att den behandlande läkaren fr o m 2011 inte längre får uttala sig om patientens arbetsförmåga. Det ska istället handläggarna vid Försäkringskassan göra, tjänstemän som saknar både medicinsk kompetens och personlig kännedom om patienten.
Effekterna av den sjukförsäkringsreform som skapats av Frederik Reinfeldts alliansregering kan jämföras med det som utspelas i Franz Kafkas roman Processen i 1920-talets Tyskland. Tyvärr är det få som inser att detta är en del av verkligheten i Sverige 2011.