Varför röstar man på Sverigedemokraterna?

Valet är över och nu väntar alla på slutresultatet. Om man hoppats på en rödgrön seger med en stark framgång för S är besvikelsen mycket stor. Att nästan sex procent av väljarkåren röstat på Sverigedemokraterna (SD) är förvånande och skrämmande. Oavsett om SD blir tungan på vågen eller inte, så är deras närvaro i Riksdagen illavarslande och skapar osökt en tanke till det som hände i Tyskland för 70 år sedan. Det är bara att hoppas att människor i Sverige får upp ögonen för vad partiet egentligen har för ideologi.

Övriga partier borde få sig en ordentlig tankeställare och inför nästa valrörelse stå upp för sin politik och föra ut de frågor som berör den vanliga människan i Sverige. Så var det inte den här gången, i alla fall så diskuterades dessa frågor alldeles försent.

Orsaken till att Sverigedemokraterna fick så många röster kan vara att allt för många är rädda för det som är nytt och främmande. Hade kunskapen hur det demokratiska systemet fungerar och hur man själv kan påverka varit större, tror inte jag att SD hade hamnat över 4-procentspärren. Samhällskunskapen borde därför ha en hög status bland grundskolans ämnen.

Om inte de andra partierna bemöter SD på ett sakligt och korrekt sätt är risken stor att vi får dras med SD i Riksdagen även efter valet 2014.

Privatisering löser inte alla problem

Jag delar inte alltid Hanne Kjöllers åsikter då hon skriver om sjukförsäkringen på DN:s ledarsida. Under den senaste tiden har jag upptäckt att det hon skriver i övrigt oftast ligger i linje med min egen uppfattning. I dagens DN har hon en signerad ledare om privat och offentlig sjukvård med utgångspunkt från skriften "Helt sjukt" författad av Johnny Munkhammar (M) och utgiven av Timbro.
Hanne Kjöller lyckas i sin artikel på ett suveränt sätt slå hål på myten att privatisering skulle lösa alla problem inom sjukvården. Mellan raderna i artikeln framkommer vidare att det förmodligen inom vissa kretsar i de moderata leden finns önskemål om en segregerad sjukvård och särbehandling av dem som har råd att betala lite extra för sin vård. Dessa inslag fanns tidigare inom den offentliga sjukvården ända in på 1970-talet. Tack och lov har de försvunnit helt.
Tyvärr har sjukvårdsfrågan fallit bort från agendan i årets valrörelse, trots att vi har en kris som innebär ett allvarligt hot mot patientsäkerheten och behandlingsresultaten.
Det är ännu inte försent att föra upp frågan på agendan!

Kampanjen mot Mona Sahlin värre än Palmehatet

”Så firar Reinfeldt sin debattsuccé” har Expressen satt som fet rubrik på sin nätupplaga idag. Rubriken för den andra artikeln om gårdagens debatt i SVT lyder; ”Sahlins ilska mot SVT inatt”. Detta trots att Mona Sahlin gjorde sin allra bästa debatt mot Fredrik Reinfeldt och att hon dessutom enligt flera politiska bedömare vann debatten.
Expressens rubriker bekräftar vad ett antal journalister skriver på Aftonbladets kultursida idag; nämligen att alliansen gynnas av tidningarnas nyhetsjournalister. Det är således inte enbart ledarskribenterna som hejar på Reinfeldt och smutskastar Sahlin.
I Aftonbladet framkommer vidare att det finns undersökningar som visar att Mona Sahlin framställs negativt vid mångdubbelt fler tillfällen än Fredrik Reinfeldt, både på förstasidorna och inne i tidningarna. Likaså har alliansen gynnats mer i pressen än det rödgröna blocket enligt undersökningar. Det räcker inte enbart med negativ text om Sahlin utan även bildkollage används för att manipulera läsarna enligt artikeln i Aftonbladet.
Oavsett var man har sin politiska hemvist är det allvarligt om tidningarnas nyhetsjournalister och politiska kommentatorer försöker manipulera sina läsare för att uppnå egna syften.
Smutskastningen mot Mona Sahlin är långt allvarligare än det s k Palmehat som växte fram inom ultrahögern under 1970- och under början av 1980-talet eftersom det är helt andra och betydligt snabbare medier som utnyttjas idag. Dagens hetskampanj mot Mona Sahlin är dessutom ett hot mot demokratin.

Ideologisk debatt som Mona Sahlin vann

Kvällens debatt med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt var stundtals riktigt bra, framförallt beroende av att de ideologiska skillnaderna tydliggjordes. Trots underläget i opinionen för Mona Sahlin ingav hon förtroende och bevis för att hon klarar uppgiften att leda Sverige som statsminister.
I de efterföljande kommentarerna i SVT:s Agenda bekräftade Birger Schlaug min personliga uppfattning att Mona Sahlin vann debatten på poäng och att de rödgröna partierna hade vunnit på att ha gått ut som tre självständiga partier i valrörelsen.
Mona Sahlin lyckades klargöra att klyftorna i samhället har ökat mellan dem som kan jobba och de som av olyckliga skäl hamnat utanför arbetsmarknaden. Då detta diskuterades och då Mona Sahlin lyfte upp otryggheten i dagens sjukförsäkringssystem blev de ideologiska skillnaderna mellan Socialdemokraternas och Moderaternas politik tydlig. Det var bra!

Bra äldrevård kräver kompetens och intresse

Igår uppmärksammade SVT bristerna inom äldrevården och omvårdnaden av demenssjuka. Varken äldrevårdsministern Maria Larsson (KD) eller företrädare för vårdpersonalen som deltog i Uppdrag Granskning och Aktuellt skulle vilja ha någon anhörig boende på det vårdhem som visades. Det är förståeligt.

Bristerna inom äldrevården har diskuterats under alla år, speciellt inför kommande val. Ingen tycks göra något för att det ska bli bättre. Tvärtom har det ur många avseenden blivit sämre. Det är inte tillräckligt att lägga huvudet på sned och med empati i blicken föreslå äldervårdsgarantier m.m.

Det krävs stora satsningar inom kommunerna, där till exempel omprioriteringar måste ske mellan andra verksamhetsområden. Personalen måste få kompetensutveckling med möjlighet till avancemang. Lönerna måste höjas kraftigt för att yrket ska bli mer intressant och attraktivt. Vidtar man dessa åtgärder höjs med automatik kraven på utbildningen till undersköterskor och man får sökande som av eget intresse har valt att jobba inom äldrevården.

Det är inte enbart politikerna som kan medverka till att äldrevården förbättras. Kommunal som är den fackliga företrädaren för undersköterskorna har här en viktig uppgift. Hade Kommunal under åren agerat på samma sätt som Vårdförbundet för sjuksköterskorna hade situationen sannolikt sätt annorlunda ut för de äldre och demenssjuka i Sverige.

Lars Ohly är sossarnas sänke

Maud Olofsson (C) sa bestämt ifrån i kvällens partiledarutfrågning att hon inte sätter sig i en regering tillsammans med en kommunist om Sverigedemokraterna skulle få en vågmästarroll.
Det är många som har samma uppfattning som Olofsson och det är bara att beklaga att Mona Sahlin (S) tvingades in i ett så nära samarbete med V att de utlovas platser i en eventuell kommande regering.
Om Socialdemokraterna valt att gå fram ensamma i den här valrörelsen så som de gjort under alla år tidigare hade chanserna till seger den 19 september varit betydligt ljusare än de är idag.

Mona bättre än Fredrik

Kvällens politiska debatt i SVT handlade om skolan. Samtliga partiledare var närvarande. Debatten var stundtals riktigt bra och den visade att det egentligen är små marginella skillnader mellan blocken i skolfrågan. Alla var i stort sätt överens, förutom Jan Björklund (FP) som har en annorlunda och konservativ syn på skolan. Hans uppfattning skiljer sig ur många avseenden från de andra allianspartierna.

Mona Sahlin får ständigt kritik för nästan allt som hon säger och gör. Hon utklassas alltid som den som är sämst då hon debatterar mot Fredrik Reinfeldt. Många gånger enbart för att man ska tycka illa om Mona Sahlin. Det cirkulerar texter på internet i form av mail i massupplagor med elakt förtal om henne. Ibland är stämningen rent hatisk. Jag har själv både hört och sett det många gånger. Antar att det är ett inneboende sossehat hos en del personer som utlöser attackerna mot Mona Sahlin.

Ikväll studerade jag Mona Sahlin under skoldebatten och jag måste understryka att hon är för närvarande Sveriges mest erfarna politiker. Hennes framtoning är säker och hon är väl påläst och kan argumentera väl så bra som Fredrik Reinfeldt.
Enligt min uppfattning skulle Sverige få en duglig och erfaren politiker som statsminister om det rödgröna blocket får majoritet den 19 september.

Ointressant valrörelse som berör få

Som politiskt intresserad uppfattar jag den här valrörelsen som klart ointressant eftersom den inte handlar om frågor som rör den vanliga människan. Det är förmodligen många som inte hänger med ett dugg då politikerna diskuterar och journalisterna kommenterar. Mest fokus tycks ligga på hur mycket bättre Fredrik Reinfeldt klarar sig i debatterna med Mona Sahlin.

Det rödgröna blocket och Alliansen bjuder över varandra om pensionärernas skatter eller höjda studiebidrag/studielån till studenterna. Det är en hundralapp hit eller dit som man lockar väljare med.

En fråga som lyfts fram och som fått alldeles för stora proportioner är det s k RUT-avdraget som endast berör en procent av befolkningen. Även om man från Alliansen, mest Centern, hävdar att det är en reform som ger fler jobb, så är det egentligen en flört med de välbeställda och en extra bonus till dem som inte orkar städa sina hus själva. RUT-avdraget har en dold agenda enligt min uppfattning.

Vilket politiskt block har i den här valrörelsen tagit upp den allvarliga krisen inom sjukvården? Är politikerna medvetna om att vi idag har en allvarlig kris inom akutsjukvården? Det saknas vårdplatser på sjukhusen som innebär att man har stora svårigheter att klara patientsäkerheten. Patienter får lämna intensivvårdsavdelningar för tidigt för att sjukare patienter behöver platserna. Andra patienter skrivs ut innan de är färdigbehandlade. Det är ett logistikproblem som orsakar platsbristen hävdar de tunga sjukvårdspolitikerna Felippa Reinfeldt(M) i Stockholm och Jonas Andersson (FP) i Västra Götalandsregionen. Dessa båda ledande sjukvårdspolitiker lyssnar hellre på dyra inhyrda konsulter än den medicinska professionen som brottas med problemen varje dag.

Vart tog diskussionen om A-kassan, sjukförsäkringen och andra välfärdsfrågor vägen i valrörelsen? Det verkar som ingen vågar ta tag i dessa frågor - eller har man resignerat? Nu diskuterar man frågor där få känner igen sin egen verklighet.
Vart är vi på väg?