Varför straffas de sjuka?

Ledare i NjurFunk nr 4 - 2010

Valet är över och nu pågår eftervalsdebatten som bäst. Syndabockar identifieras i de partier som tappade röster och vissa personer har t o m fått ställa sina platser till förfogande. Det tråkiga med valutgången är att det numera finns ett främlingsfientligt parti i Riksdagen. Så länge som jag är förbundsordförande kommer jag personligen aldrig att medverka i någon enskild dialog med företrädare för Riksdagens enda främlingsfientliga parti. Det är en viktig principfråga för mig som ordförande för en intresseorganisation som värnar om allas lika värde och människor i utsatta situationer oavsett om man född i Sverige eller i något annat land.

Under den föregående mandatperioden uppmärksammades sjukförsäkringen mer eller mindre ständigt. Fokus hamnade till sist på de förändringar som infördes 2008 med tidsgränser så att människor med obotliga sjukdomar blir utförsäkrade. Bemötandet från Försäkringskassans handläggare har diskuterats och starkt ifrågasatts av de drabbade, anhöriga till sjuka, vårdpersonal och av opinionsbildare i medierna – trots att Försäkringskassans personal enbart gjort sitt jobb och tillämpat det regelverk som politikerna har beslutat ska gälla. Nu har väljarna sagt sitt och det kan tolkas som att majoriteten av befolkningen även sagt ja till det nya sjukförsäkringssystemet.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) fick utstå hård kritik för den nya sjukförsäkringen och har efter valet tvingats lämna över sin ministerpost till Ulf Kristersson (M). Kristersson anser liksom sin företrädare att systemet fungerar bra och att några förändringar därför heller inte är nödvändiga. Att människor med obotliga sjukdomar mår dåligt av oro för sin och familjens ekonomi är inget som verkar ha berört Ulf Kristersson. Det märkliga är att de övriga mindre regeringspartiernas samvete nu har vaknat - allt för sent. Dessa tre partier, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna, antyder att deras dåliga valresultat kan ha orsakats av sjukförsäkringsreformen. Synd att de inte klargjorde sin verkliga ståndpunkt inom regeringen och innan förslagen beslutades. Det hade förmodligen besparat många människors lidande och oro.

Trots att väljarna sagt ja till den nya sjukförsäkringsreformen får det inte tolkas som att alla vi övriga som inte är övertygade om dess fördelar ska förbli tysta. De flesta människor lever i tron och hoppet att de själva inte ska drabbas av sjukdom eller funktionshinder och behöva utnyttja socialförsäkringssystemet. De tog därför till sig argumenten att det var en nödvändig reform som fungerar bra och sparar pengar till skattebetalarna. Att endast 370 personer av 12 000 utförsäkrade fått riktiga jobb eller att varannan utförsäkrad går tillbaka till sjukförsäkringen igen, har uppenbarligen inte uppmärksammats av särskilt många människor. Likaså att obotligt sjuka tvingas till meningslösa arbetsmarknadsåtgärder har det heller inte gått upp för hos majoriteten av befolkningen.

Att bli utförsäkrad från Försäkringskassan innebär förutom att man får en lägre ersättning via Arbetsförmedlingen, att man även förlorar alla ersättningar från sina avtalsförsäkringar och privata tilläggsförsäkringar. Den sista utvägen för den utförsäkrade är att söka kommunalt försörjningsstöd eller socialbidrag som det hette tidigare. Jag tror inte att många människor förstår att man då måste sälja av de tillgångar som man äger och att bankkonton ska tömmas innan bidraget överhuvudtaget kan utbetalas.

Erfarenheterna av Cristina Husmarks Pehrssons (M) sjukförsäkringsreform visar att utgångspunkten för Försäkringskassan numera är att ifrågasätta och tvivla på de uppgifter som lämnas av den sjuke själv och den behandlande läkaren. Tidsgränserna för sjukpenning och sjukersättning skapar onödig oro och frustration hos människor som sedan lång tid oroas för sina allvarliga sjukdomar. Detta är inte värdigt ett rikt land som Sverige. Även om väljarna sagt ja till den nya sjukförsäkringen får vi som företräder olika patientgrupper inte slå oss till ro och gilla läget.

Håkan Hedman
Förbundsordförande

Försäkringskassan behandlar allvarligt sjuka fel

Aftonbladet skrev den 11 december om en njursjuk 43 årig man som behandlas med bloddialys 20 timmar per vecka. Mannen har tidsbegränsad sjukersättning och kommer inom kort att utförsäkras och överföras till Arbetsförmedlingen för att genomgå tre månaders arbetslivsintroduktion.Sedan halvårsskiftet 2010 ska alla kronisk njursjuka med dialysbehov innefattas i kriterierna för ”allvarlig sjukdom”. Beslutet trädde i kraft efter att Socialstyrelsen under våren 2010 utrett frågan och därefter vidgat kriterierna för begreppet allvarlig sjukdom. Detta innebär att alla som behandlas med dialys per automatik får förlängd sjukpenning även efter den 364:e dagen under obegränsad tid och med 80 procent i ersättning av den sjukpenningsgrundande inkomsten.Så är regelverket konstruerat.Trots det så har Försäkringskassan inte förstått att detta är en regel som ska gälla alla som har dialys. oavsett om man har sjukpenning eller inte. Klassas man som "allvarligt sjuk" och har tidsbegränsad sjukersättning ska man inte behöva försättas i en situation så att man blir utförsäkrad och tvingad till arbetslivsintroduktion. Som en följd av att man hamnar under arbetsförmedlingens ansvar sänks ersättningsnivån och eventuella ersättningar från privata avtalsförsäkringar förloras. Detta är inte värdigt en rik välfärdsstat som Sverige

Starta upprop mot dålig mat till sjuka och gamla

Maten som serveras till patienterna på sjukhusen och till de boende inom äldrevården fyller en livsviktig funktion och ska därför betraktas som en del i den medicinska behandlingen. Detta är något som vetenskapliga företrädare och Socialstyrelsen är överens om.
I skriften Näringsproblem i vård och omsorg utgiven av Socialstyrelsen år 2000 fastslås bland annat att; Den sjuka individens nutrition måste betraktas på samma sätt som annan medicinsk behandling och därmed underkastas samma krav på utredning, diagnos, behandlingsplanering och uppföljning/dokumentation.
Trots detta så beslutar politiker inom kommunerna och landstingen att spara på kostnaderna för maten till både sjuka patienter och de äldre inom äldrevården. Maten upphandlas till lägstbjudande och transporteras hundratals mil kors och tvärs över landet och når slutkonsumenten i ett oaptitligt tillstånd som ingen frisk individ någonsin skulle acceptera som daglig föda.
För njursjuka som har dialysbehandling är dåligt näringstillstånd en vanlig orsak till hjärt- och kärlkomplikationer och för tidig död. En väl sammansatt lagad måltid ska därför betraktas som en viktig del i den medicinska behandlingen. Trots denna vetskap finns det sjukvårdshuvudmän som med klinikledningarnas goda minne har börjat att ta ut ett hutlöst pris för varje måltid som serveras till dialyspatienterna. Jönköpings län är ett sådant dåligt exempel där många dialyspatienter inte längre har råd att äta maten på dialysen eftersom de nu tvingas betala nästan 70 kronor per måltid.
Det finns landsting som sedan en tid inte längre serverar lagad mat till sina dialyspatienter. För att spara pengar serveras endast smörgåsar vid dialysavdelningarna inom Uppsala läns landsting, vilket är ett mycket dåligt alternativ.
Politikerna i både Jönköping och Uppsala borde skämmas för de försämringar som de har genomfört för de njursjuka inom sina respektive län.
På DN debatt den 20 november tar landstingspolitikern i Stockholms län Ilija Batljan (S) upp problemet med den dåliga sjukhusmaten i en välskriven artikel. Ett upprop borde snarast inledas mot landstingens och kommunernas försämringar av av den mat som serveras inom sjukvården och äldrevården.

Försäkringskassan silar mygg och sväljer kameler

Ekot har som sin huvudnyhet idag att Försäkringskassan betalar ut miljarder kronor i assistansersättning till fuskare. Upprinnelsen är att polisen i Halland har avslöjat tre fall där personer utgett sig för att vara så gravt funktionshindrade att de är i behov av personliga assistenter. Den s k vårdtagaren som fejkat sitt handikapp, assistenterna och några företagare med kriminellt uppsåt har sedan delat på bidragen som rör sig om miljontals kronor. Polisen har ytterligare 30 liknande ärenden under utredning enbart i Halland och man uppskattar att en tredjedel av alla ansökningar om assistansersättning är fejkade. Totalt utbetalar Försäkringskassan 20 miljarder kronor årligen i assistansersättning, varav mellan 6 – 7 miljarder förmodas vara beslutade på falska grunder.
Om uppgifterna i Ekot stämmer är det en stor skandal för Försäkringskassan. Enbart de tre redan avslöjade fallen är mycket allvarligt. Felaktigt utbetalade ersättningar från Försäkringskassan orsakade av fusk måste alltid behandlas med stort allvar av de rättsvårdande myndigheterna. De flesta är säkerligen överens om att straffsatserna måste sättas högt då sådana brott avslöjas. Dessutom är det en trovärdighetsfråga som är mycket viktigt för alla som har ett funtkionshinder och i behov av stöd från samhället.
Det finns dock all anledning att undra över hur det kan komma sig att Försäkringskassan underlåter att grundligt utreda behovet av verkligt stöd hos varje enskild person som söker assistansersättning. Försäkringskassans agerande i de här aktuella fallen är oförsvarligt. Med tanke på hur Försäkringskassan tillämpar de nya reglerna för sjukersättning och bemöter allvarligt sjuka människor med kränkande påståenden, påminns man om ordspråket ”svälja mygg och sila kameler”. Nyheten för dagen sänker ytterligare Försäkringskassans trovärdighet.

Sahlins avgång kan bli sossarnas stora fall

"Hela havet stormar" blev förra veckans uttryck bland journalister och en del företrädare för Socialdemokraterna. Mona Sahlins avgång var nog oundvikligt med tanke på den okontrollerade händelseutvecklingen. Hennes största strategiska misstag var det rödgröna samarbetet som innebar en mängd avsteg från socialdemokratisk politik och ideologi. Ansvaret för det rödgröna samarbetet är det dock fler än Mona Sahlin som ligger bakom.
K-G Bergström var nog ganska nära sanningen då han i morse i SVT sa att om Mona Sahlin och Thomas Bodström hade kört "racet själva" hade valresultatet sannolikt sett annorlunda ut.
Personligen anser jag att partiet skulle stöttat Mona Sahlin och gett henne fortsatt förtroende. Hon är den mest efarna politikern i Sverige. Det har nu efter hennes avhopp framkommit att hennes politiska motståndare har stor respekt för hennes kunnande och skicklighet att debattera. Att hon klarade att stärka sig som debattör under valspurten, trots krafigt vikande opinionsstöd, visar på en enorm styrka och engagemang. Att nu hitta en efterträdare med samma engagemang och glöd för politiken kommer att bli svårt. Denna person ska dessutom ta itu med ett stort förändringsarbete i en organisation som verkar spreta åt olika håll. Jag är rädd att Mona Sahlins avgång riskerar att dra ned Socialdemokraterna i ett stort svart hål som det blir svårt att ta sig ur.

Skattesänkningen i Partille ett dåligt skämt

Partille kommun har beslutat att sänka skatten med 10 öre. Kommunalrådet Stefan Svensson (M) stoltserar med att Partille har den lägsta skatten i regionen och säger att beslutet handlar om ”principer". Istället borde han och allianspartierna skämmas för de brister i äldrevården som de nu medverkar till att ytterligare förstärka. För den enskilde partillebon blir sänkningen cirka 20 - 25 kronor i månaden samtidigt som kommunen får 7,3 miljoner kronor mindre i kassan att röra sig med.
Skattesänkningen motsvarar i praktiken 22 underskötersketjänster eller cirka 16 lärartjänster. Några av dessa undersköterskor som skulle ha kunnat nyanställas hade säkerligen kunnat hjälpa Partilles demenssjuka med kortare dagliga promenader och andra aktiviteter i terapisyfte.
Som det ser ut idag får de demenssjuka på vårdhemmen varken promenader eller terapi som bevarar de funktioner och sinnen de har kvar. Demensvården i Partille kommun är endast förvaring.

Västra Götaland mot osäker framtid

Västra Götalandsregionen fick en dålig start då regionen bildades under slutet av1990-talet. Då den moderatledda ledningen sprack efter drygt ett år har regionen styrts under drygt 10 år med en ohelig allians bestående av Socialdemokraterna, Centern och Folkpartiet. Denna har fungerat bra och de kritiska rösterna mot bildandet av regionen försvann. Valresultatet den 19 september innebar att inget av blocken fick egen majoritet.
Nu har det bildats en rödgrön regionledning med stöd av Sjukvårdspartiet som inte har någon egen politisk majoritet. Det rasistiska partiet Sverigedemokraterna blir vågmästare. Detta kan komma att skapa problem i regionen. Sjukvårdspartiet är ett "enfrågeparti" som har präglats av inre motsättningar under åren och borde därför inte ha fått de löften om medinflytande som Socialdemokraterna har givit dem.
Regionen har drygt en och en halv miljon invånare med många tunga ansvarsområden, förutom sjukvården. Socialdemokraterna borde den här gången tagit sitt ansvar för regionens framtid och allierat sig med moderaterna. Det hade blivit en stabil konstellation utan de särintressen och bakåtstävande uppfattningar som Vänstern, Miljöpartiet och Sjukvårdspartiet har med sig i bagaget.

Göteborgs Postens osäkerhet kränker

Huvudledaren i dagens Göteborgs Posten har som rubrik "varning för gamar" och syftar på alla som anser att en ny transplantationsutredning bör tillsättas som ser över de lagar och föreskrifter som reglerar transplantationsverksamheten.
Som ingress skriver GP "När vissa sjukvårdansvariga vill få rätt att förlänga dödsprocesser för att kunna skörda organ, riskerar de att förringa människovärdet och kanske minska donationsviljan".
Det är olyckligt att Fredrik Reinfeldt har gett Göran Hägglund fortsatt förtroende som socialminister eftersom både Hägglund och KD fortfarande är väldigt osäkra hur de ska ställa sig till de frågor som handlar om organdonation. Under de fyra år som Göran Hägglund har haft ansvaret för frågan har hittills inget uträttats i syfte att öka antalet organdonationer. Det har nu visat sig att GP har exakt samma osäkra inställning som Hägglund. I två huvudledare under hösten har GP uttryckt sin rädsla för döendet och donationsprocessen med ett hypotetiskt resonemang. Bara rubriken "varning för gamar" visar på en rädsla hos ledarredaktionen och uttrycket är en direkt kränkning mot både sjukvårdspersonal och patienter, Begreppet "gamar" är första gången jag ser i det här sammanhanget på över 20 år. Åter ett bottennapp av GP:s ledarredaktion.

Allianspolitiker vaknar sent

Cristina Husmark Pehrssons efterträdare som socialförsäkringsminister, Ulf Kristersson (M), anser att det nya sjukförsäkringssystemet fungerar bra och att några förändringar inte är nödvändiga. Det var väl heller inte väntat eftersom systemet är utformat helt i linje med moderat grundsyn på välfärd.
Att svårt sjuka far illa och oroar sig mer för sin ekonomi än sin sjukdom är inget som bryr varken Kristersson eller Fredrik Reinfeldt. Det var en nödvändig reform urskuldar sig alltid Reinfeldt med, kallt och utan empati, varje gång han får frågor om sjukförsäkringen.
Det som förvånar är att de andra allianspartierna, bland annat Centern och Folkpartiet, som tidigare haft en annan syn på välfärd än moderaterna, godkänt allt som den tidigare moderata socialförsäkringsministern föreslaget.
Nu först då Alliansen vunnit valet, och då Ulf Kristersson förklarar sig nöjd, vågar de övriga allianspartierna höja rösten och ifrågasätta den reform som de själva en gång sagt ja till. Detta kom något överraskande och visar brist på civilkurage och feghet enligt min uppfattning. Det ska bli intressant att se hur långt de vågar driva sina ideal.

Varför röstar man på Sverigedemokraterna?

Valet är över och nu väntar alla på slutresultatet. Om man hoppats på en rödgrön seger med en stark framgång för S är besvikelsen mycket stor. Att nästan sex procent av väljarkåren röstat på Sverigedemokraterna (SD) är förvånande och skrämmande. Oavsett om SD blir tungan på vågen eller inte, så är deras närvaro i Riksdagen illavarslande och skapar osökt en tanke till det som hände i Tyskland för 70 år sedan. Det är bara att hoppas att människor i Sverige får upp ögonen för vad partiet egentligen har för ideologi.

Övriga partier borde få sig en ordentlig tankeställare och inför nästa valrörelse stå upp för sin politik och föra ut de frågor som berör den vanliga människan i Sverige. Så var det inte den här gången, i alla fall så diskuterades dessa frågor alldeles försent.

Orsaken till att Sverigedemokraterna fick så många röster kan vara att allt för många är rädda för det som är nytt och främmande. Hade kunskapen hur det demokratiska systemet fungerar och hur man själv kan påverka varit större, tror inte jag att SD hade hamnat över 4-procentspärren. Samhällskunskapen borde därför ha en hög status bland grundskolans ämnen.

Om inte de andra partierna bemöter SD på ett sakligt och korrekt sätt är risken stor att vi får dras med SD i Riksdagen även efter valet 2014.

Privatisering löser inte alla problem

Jag delar inte alltid Hanne Kjöllers åsikter då hon skriver om sjukförsäkringen på DN:s ledarsida. Under den senaste tiden har jag upptäckt att det hon skriver i övrigt oftast ligger i linje med min egen uppfattning. I dagens DN har hon en signerad ledare om privat och offentlig sjukvård med utgångspunkt från skriften "Helt sjukt" författad av Johnny Munkhammar (M) och utgiven av Timbro.
Hanne Kjöller lyckas i sin artikel på ett suveränt sätt slå hål på myten att privatisering skulle lösa alla problem inom sjukvården. Mellan raderna i artikeln framkommer vidare att det förmodligen inom vissa kretsar i de moderata leden finns önskemål om en segregerad sjukvård och särbehandling av dem som har råd att betala lite extra för sin vård. Dessa inslag fanns tidigare inom den offentliga sjukvården ända in på 1970-talet. Tack och lov har de försvunnit helt.
Tyvärr har sjukvårdsfrågan fallit bort från agendan i årets valrörelse, trots att vi har en kris som innebär ett allvarligt hot mot patientsäkerheten och behandlingsresultaten.
Det är ännu inte försent att föra upp frågan på agendan!

Kampanjen mot Mona Sahlin värre än Palmehatet

”Så firar Reinfeldt sin debattsuccé” har Expressen satt som fet rubrik på sin nätupplaga idag. Rubriken för den andra artikeln om gårdagens debatt i SVT lyder; ”Sahlins ilska mot SVT inatt”. Detta trots att Mona Sahlin gjorde sin allra bästa debatt mot Fredrik Reinfeldt och att hon dessutom enligt flera politiska bedömare vann debatten.
Expressens rubriker bekräftar vad ett antal journalister skriver på Aftonbladets kultursida idag; nämligen att alliansen gynnas av tidningarnas nyhetsjournalister. Det är således inte enbart ledarskribenterna som hejar på Reinfeldt och smutskastar Sahlin.
I Aftonbladet framkommer vidare att det finns undersökningar som visar att Mona Sahlin framställs negativt vid mångdubbelt fler tillfällen än Fredrik Reinfeldt, både på förstasidorna och inne i tidningarna. Likaså har alliansen gynnats mer i pressen än det rödgröna blocket enligt undersökningar. Det räcker inte enbart med negativ text om Sahlin utan även bildkollage används för att manipulera läsarna enligt artikeln i Aftonbladet.
Oavsett var man har sin politiska hemvist är det allvarligt om tidningarnas nyhetsjournalister och politiska kommentatorer försöker manipulera sina läsare för att uppnå egna syften.
Smutskastningen mot Mona Sahlin är långt allvarligare än det s k Palmehat som växte fram inom ultrahögern under 1970- och under början av 1980-talet eftersom det är helt andra och betydligt snabbare medier som utnyttjas idag. Dagens hetskampanj mot Mona Sahlin är dessutom ett hot mot demokratin.

Ideologisk debatt som Mona Sahlin vann

Kvällens debatt med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt var stundtals riktigt bra, framförallt beroende av att de ideologiska skillnaderna tydliggjordes. Trots underläget i opinionen för Mona Sahlin ingav hon förtroende och bevis för att hon klarar uppgiften att leda Sverige som statsminister.
I de efterföljande kommentarerna i SVT:s Agenda bekräftade Birger Schlaug min personliga uppfattning att Mona Sahlin vann debatten på poäng och att de rödgröna partierna hade vunnit på att ha gått ut som tre självständiga partier i valrörelsen.
Mona Sahlin lyckades klargöra att klyftorna i samhället har ökat mellan dem som kan jobba och de som av olyckliga skäl hamnat utanför arbetsmarknaden. Då detta diskuterades och då Mona Sahlin lyfte upp otryggheten i dagens sjukförsäkringssystem blev de ideologiska skillnaderna mellan Socialdemokraternas och Moderaternas politik tydlig. Det var bra!

Bra äldrevård kräver kompetens och intresse

Igår uppmärksammade SVT bristerna inom äldrevården och omvårdnaden av demenssjuka. Varken äldrevårdsministern Maria Larsson (KD) eller företrädare för vårdpersonalen som deltog i Uppdrag Granskning och Aktuellt skulle vilja ha någon anhörig boende på det vårdhem som visades. Det är förståeligt.

Bristerna inom äldrevården har diskuterats under alla år, speciellt inför kommande val. Ingen tycks göra något för att det ska bli bättre. Tvärtom har det ur många avseenden blivit sämre. Det är inte tillräckligt att lägga huvudet på sned och med empati i blicken föreslå äldervårdsgarantier m.m.

Det krävs stora satsningar inom kommunerna, där till exempel omprioriteringar måste ske mellan andra verksamhetsområden. Personalen måste få kompetensutveckling med möjlighet till avancemang. Lönerna måste höjas kraftigt för att yrket ska bli mer intressant och attraktivt. Vidtar man dessa åtgärder höjs med automatik kraven på utbildningen till undersköterskor och man får sökande som av eget intresse har valt att jobba inom äldrevården.

Det är inte enbart politikerna som kan medverka till att äldrevården förbättras. Kommunal som är den fackliga företrädaren för undersköterskorna har här en viktig uppgift. Hade Kommunal under åren agerat på samma sätt som Vårdförbundet för sjuksköterskorna hade situationen sannolikt sätt annorlunda ut för de äldre och demenssjuka i Sverige.

Lars Ohly är sossarnas sänke

Maud Olofsson (C) sa bestämt ifrån i kvällens partiledarutfrågning att hon inte sätter sig i en regering tillsammans med en kommunist om Sverigedemokraterna skulle få en vågmästarroll.
Det är många som har samma uppfattning som Olofsson och det är bara att beklaga att Mona Sahlin (S) tvingades in i ett så nära samarbete med V att de utlovas platser i en eventuell kommande regering.
Om Socialdemokraterna valt att gå fram ensamma i den här valrörelsen så som de gjort under alla år tidigare hade chanserna till seger den 19 september varit betydligt ljusare än de är idag.

Mona bättre än Fredrik

Kvällens politiska debatt i SVT handlade om skolan. Samtliga partiledare var närvarande. Debatten var stundtals riktigt bra och den visade att det egentligen är små marginella skillnader mellan blocken i skolfrågan. Alla var i stort sätt överens, förutom Jan Björklund (FP) som har en annorlunda och konservativ syn på skolan. Hans uppfattning skiljer sig ur många avseenden från de andra allianspartierna.

Mona Sahlin får ständigt kritik för nästan allt som hon säger och gör. Hon utklassas alltid som den som är sämst då hon debatterar mot Fredrik Reinfeldt. Många gånger enbart för att man ska tycka illa om Mona Sahlin. Det cirkulerar texter på internet i form av mail i massupplagor med elakt förtal om henne. Ibland är stämningen rent hatisk. Jag har själv både hört och sett det många gånger. Antar att det är ett inneboende sossehat hos en del personer som utlöser attackerna mot Mona Sahlin.

Ikväll studerade jag Mona Sahlin under skoldebatten och jag måste understryka att hon är för närvarande Sveriges mest erfarna politiker. Hennes framtoning är säker och hon är väl påläst och kan argumentera väl så bra som Fredrik Reinfeldt.
Enligt min uppfattning skulle Sverige få en duglig och erfaren politiker som statsminister om det rödgröna blocket får majoritet den 19 september.

Ointressant valrörelse som berör få

Som politiskt intresserad uppfattar jag den här valrörelsen som klart ointressant eftersom den inte handlar om frågor som rör den vanliga människan. Det är förmodligen många som inte hänger med ett dugg då politikerna diskuterar och journalisterna kommenterar. Mest fokus tycks ligga på hur mycket bättre Fredrik Reinfeldt klarar sig i debatterna med Mona Sahlin.

Det rödgröna blocket och Alliansen bjuder över varandra om pensionärernas skatter eller höjda studiebidrag/studielån till studenterna. Det är en hundralapp hit eller dit som man lockar väljare med.

En fråga som lyfts fram och som fått alldeles för stora proportioner är det s k RUT-avdraget som endast berör en procent av befolkningen. Även om man från Alliansen, mest Centern, hävdar att det är en reform som ger fler jobb, så är det egentligen en flört med de välbeställda och en extra bonus till dem som inte orkar städa sina hus själva. RUT-avdraget har en dold agenda enligt min uppfattning.

Vilket politiskt block har i den här valrörelsen tagit upp den allvarliga krisen inom sjukvården? Är politikerna medvetna om att vi idag har en allvarlig kris inom akutsjukvården? Det saknas vårdplatser på sjukhusen som innebär att man har stora svårigheter att klara patientsäkerheten. Patienter får lämna intensivvårdsavdelningar för tidigt för att sjukare patienter behöver platserna. Andra patienter skrivs ut innan de är färdigbehandlade. Det är ett logistikproblem som orsakar platsbristen hävdar de tunga sjukvårdspolitikerna Felippa Reinfeldt(M) i Stockholm och Jonas Andersson (FP) i Västra Götalandsregionen. Dessa båda ledande sjukvårdspolitiker lyssnar hellre på dyra inhyrda konsulter än den medicinska professionen som brottas med problemen varje dag.

Vart tog diskussionen om A-kassan, sjukförsäkringen och andra välfärdsfrågor vägen i valrörelsen? Det verkar som ingen vågar ta tag i dessa frågor - eller har man resignerat? Nu diskuterar man frågor där få känner igen sin egen verklighet.
Vart är vi på väg?

Tillsätt en ny transplantationsutredning

På DN Debatt idag tar Torbjörn Tännsjö åter till orda om organdonationer och den allvarliga bristen på organ för transplantationer. Torbjörn Tännsjö sticker ofta ut hakan i den här frågan och jag delar inte alltid fullt ut hans i bland lite kontroversiella åsikter. Vi har dock inga som helst meningsskiljaktigheter beträffande grundsynen att antalet organdonationer måste öka.
Antalet donationer minskar i landet och det krävs nu krafttag för att vända den trenden. Det måste till ett striktare regelverk och kanske en förändrad lagstiftning som innebär att sjukvårdens ansvar stramas åt. Vidare bör man utreda andra möjligheter än de som föreligger idag att utöka antalet organdonationer. Tännsjös artikel är därför viktig och ligger rätt i tiden. Den har lett till att Ylva Johansson (S) i ett pressmeddelande under dagen utlovar att en ny transplantationsutredning tillsätts om de rödgröna vinner valet. Jag välkomnar hennes löfte eftersom Göran Hägglunds (KD) insatser i den frågan har varit minst sagt försiktiga och inte bidragit till att den negativa trenden har vänts.

Är Sven Otto Littorin trovärdig?

Det har varit ganska tyst om Sven Otto Littorins påstådda sexköp under den senaste tiden. Hans krav att få utbetalt sin statsrådsfallskärm på dryga miljonen är det senaste som dykt upp i medierna.
Jag har googlat lite om Littorin och då dyker det upp en del gammalt som gör att man börjar tvivla på Littorins trovärdighet. För tre år sedan avslöjades att Sven Otto Littorin hade en icke godkänd examen från ett okänt (ökänt) universitet i USA i sitt CV. Då detta blev känt raderade han den uppgiften i sin meritförteckning.
Att hans barn går på överklassinternatskolan Lundsberg för 37000 kronor i månaden visar på ett synnerligen dåligt omdöme från en person som varit partisekreterare för moderaterna och senare statsråd i en regering som har högsta ansvaret för landets skolor. Dessutom har han ju ansett sig företräda "Sveriges enda arbetarparti".
Att hans f.d. hustru driver en process om terminsavgiferna är ingen ursäkt eftersom det är båda föräldrarna som ansvarar för barnens utbilning och uppfostran. Pappa Littorin har väl från början deltagit i beslutet att barnen ska gå i en överklasskola?
Enligt min uppfattning saknar Littorin trovärdighet och skandalen som ligger bakom hans avgång är långt allvarligare än då Mona Sahlin avgick som minister för 15 år sedan. Littorin var dessutom en av de två ministrar som smutskastade Mona Sahlin i våras genom att dra upp den s k Tobleroneaffären i en riksdagsdebatt.
"Svinhugg går igen!"

Mesigaste ledarna i GP

Om det inte vore för lokalnyheterna skulle jag för länge sedan sagt upp min prenumeration på Göteborgs Posten. Pravda var regeringsorganet i det forna Sovjet. I Sverige 2010 är motsvarigheten GP. Sedan 2006 kan man räkna de kritiska inläggen på ledarsidan mot den sittande regeringen på sina fem fingrar. I söndagens tidning ägnades huvudledaren åt den avslutade Almedalsveckan. Med några få rader kommenterar man Littorins avgång med en liten syftning på att Aftonbladet har skuld till att hela affären lyftes fram i ljuset. Samma dag hade DN som har samma partifärg som GP en huvudledare som mycket kritiskt analyserade statsministerns mörkläggning av affären. Förmodligen var ledarredaktionen på GP förbjuden av någon (ägaren?) att kritiskt granska statsministern i den här frågan. På nyhetsplats hade dock tidningen en utförlig redovisning av hela Littorinaffären.
Det som är nästan ännu märligare är att GP:s ledarredaktion utnämnde Maud Olofssons tal till det bästa talet i Almedalen, trots att tidningens politiska reportrar, tillika med de övriga kollegorna i landet ansåg att Mona Sahlin höll det absolut bästa talet under Almedalsveckan.
Det är ganska trist att varje dag läsa GP:s mesiga och inställsamma ledare. Det är tur att det finns andra tidningar med liberala, konservativa och S-märkta åsikter som har orädda och granskande journalister på sin ledarredaktion.

Bojkotta Iran

Det händer ofta att man slöläser sin tidning och kanske på sin höjd höjer en aning på ögonbrynen då man läser om något hemskt som skett ute i världen. Jag medger gärna att det även gäller för mig. Nu under semestern ges mer tid till att läsa tidningarna mer noggrannt. I dagens DN läser jag om en kvinna i Iran som 2005 enligt sharialagen dömts till fängelse och 99 piskrapp för att hon varit otrogen sin man. Domen har omvandlats enligt de religösa lagarna till dödsstraff genom stening. Detta innebär att kvinnan grävs ned så att bara huvudet är ovan marken. Frivilliga får sedan kasta stenar på hennes huvud tills hon långsamt dör. Nu har just den här domen upphävts genom internationella protester, bland annat från EU. Men alla vet att det finns många andra kvinnor som dödas på det här sättet i Iran med stöd från den religösa lagboken.
Det som händer i Iran är vidrigt. Det saknas ord för den ondska som ligger bakom sharialagen. En reflektion som jag gör om situationen i Iran är att här borde omvärlden reagera ännu mer kraftfullt än hittills. En bojkott mot Irans handel borde ske. På samma sätt som Hamnarbetarna i Göteborg vägrade befatta sig med gods från Israel borde man bojkotta Iran. Varför inte starta på Arlanda och Landvetter genom att vägra lossa och lasta de reguljärplan som flyger till Teheran med passagerare. Istället för att elda upp en förmögenhet i Visby borde Gudrun Schyman och hennes FI använt pengarna tilt att stötta kampen för de Iranska kvinnorna.

Mona Sahlin inget sänke

För två dagar sedan undrade jag om Mona Sahlin är ett sänke för sitt parti. Trots det skrev jag att jag personligen anser att hon kan matcha Frederik Reinfeldt som efterträdare på statsministerposten. Efter att ha följt kvällens Debatt i SVT och nyhetssändningarna verkar det som jag fått rätt i min uppfattning om Mona Sahlin. Så gott som samstämmigt är kommentarerna att Mona Sahlin levererade det hittills bästa politiska talet i Almedalen och att hon t o m överträffade självaste Frederik Reinfeldt. Bland kommentarerna framkomm dessutom att hon den här gången framträdde mer statsmannamässigt än Reinfeldt.
Synd bara att Mona Sahlin är tvingad att underordna sig Ohly, Eriksson och Wetterstrand. Jag tror faktiskt att situationen hade varit annorlunda om hon fått agera ensam på den politiska arenan eller bara ihop med Wetterstrand.

Är Mona Sahlin ett sänke?

Har semester och kan därför ägna mer tid åt diskussionerna under den pågående Almedalsveckan. Den är ett eldorado för alla som är intresserade av politik och debatt. Jag var där för ett par år sedan och skulle gärna ha varit där i år igen.
Frederik Reinfeldt talade i söndags och han hyllas åter för sina egenskaper som ledare och statsman samtidigt som medierna lyfter fram allt negativt man kan hitta om oppositionsledaren Mona Sahlin. Bland annat kallas olika experter, såsom retorikkonsulter, in till TV-studiorna för att ytterligare förstärka den negativa bilden av henne. Den s k Tobleroneskandalen lyfts fram med jämna mellanrum, trots att jag tror att många människor egentligen inte minns vad den handlade om för 15 år sedan.
Fredrik Reinfeldt är en duktig politiker med statsmannaegenskaper. Han har även tillsammans med Anders Borg lyckats sköta Sveriges ekonomi under finanskrisen med gott resultat. Detta kan säkert de allra flesta understryka. Reinfeldt och förre statsministern Göran Persson har sannolikt likvärdiga ledaregenskaper, även om Persson uppfattades som buffligare.
Jag kanske uppfattas som naiv som tror att Mona Sahlin kan matcha Reinfeldt om hon skulle bli vald till statsminister efter valet i höst. Hon har betydligt längre politisk erfarenhet än Reinfeldt, både i regeringen och i riksdagen. Dessutom tror jag inte att Mona Sahlins problem i första hand ligger på det personliga planet utan finns inom hennes parti som inte har gett henne fritt spelrum att välja samarbetspartners. Den största missen var när hon tvingades att backa från sin egen övertygelse och bilda allians med Lars Ohly. S-väljarna är inte vana och vill förmodligen inte heller se sin partiledare tillsammans med företrädare för partier som har helt skilda utgångspunkter för sin politik, vilket både MP och V har.
Så som situationen ser ut idag tror jag att Mona Sahlin har små chanser att bilda regering i höst så länge som hon tvingas samverka med partier som skiljer sig väsentligt från hennes egna och många av hennes sympatisörers värderingar.

Vad vet DN om Göteborg?

I en ledarartikel i DN den 4 juli vill tidningen att Stockholm inför kollektivtrafik på vattnet runt stan. Man jämför med ett antal städer i Europa, och så drar man till med att t o m "lilla Göteborg" har lyckats bra. Yttrycket "lilla" anser jag visar på okunskap och en nedvärderande attityd mot rikets andra stad och Nordens största hamnstad.

Undrar om DN skulle använda epitetet "lilla" om Helsingfors, Oslo eller Zürich, några städer som är storleksmässigt jämförbara med Göteborg.

Sveket mot PKU-barnen är en skam för Sverige

Det är mycket intressant att följa debatten som några doktorer på Karolinska inlett för att de inte längre ska få utföra hjärttransplantationer. Birgitta Rydberg och Maria Wallhager, båda erfarna politiker från Folkpartiet i Stockholm, har hakat på och inkompetensförklarar Socialstyrelsen, Regionsjukvårdsnämnden och andra politikerkollegor för ett beslut som fattats under bred majoritet och som de inte gillar. Deras syn på demokratin är mycket märklig!
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och ur patientsäkerhetssynpunkt var det ett mycket klokt beslut. Genom sådana här prioriteringar får vi dessutom råd att ge fler patienter god vård i Sverige.

Det finns betydligt allvarligare frågor att diskutera än vilka läkare som ska få operera 10 - 15 hjärtpatienter per år. Det som borde stå mycket högt på dagordningen just nu är att Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket, TLV, inte har ändrat sin uppfattning om att den enda medicin som ges till PKU-patienter inte längre ska finnas i förmånssystemet. TLV behagar inte ens vänta med verkställigheten till dess att överklagandeprocessen är över. Detta innebär att många patienter, mestadels barn, blir utan sin livsviktiga medicin. Att landstingen själva kommer att ta ansvaret för läkemedlet som TLV påstår är en utopi. Kanske några enstaka patienter kan få fortsätta med behandlingen enligt SKL. TLV försvarar sig med att läkemedlet kan ersättas med diet. Ja det går, men då visar TLV att man är helt i avsaknad av reell kunskap om vad dieten innebär och vad den skapar för konsekvenser.

TLV:s beslut beträffande PKU-medicinen är en stor skam för Sverige som välfärdsstat. Regeringen bör därför omedelbart granska om TLV följer intentionerna i Hälso- och sjukvårdslagen om allas rätt till lika vård. Jämförs TLV:s beslut med diskussionen om hjärttransplantationerna borde både thoraxkirurgerna på Karolinska och Fp-politikerna ha all anledning att börja rodna.

Folkpartiet i sandlådedebatt

På DN Debatt skriver idag ett antal folkpartipolitiker med Birgitta Rydberg och Maria Wallhager från Stockholm i spetsen om sina farhågor över att Karolinska inte längre ska få transplantera hjärtan. Artikeln är en uppföljning av motsvarande debattartikel i gårdagens SvD. Uppenbarligen skriver man under starkt inflytande (uppdrag) av de intellektuellt starka doktorerna på Karolinska.

Det är förvånande att ta del av hur erfarna sjukvårdspolitiker kan ondgöra sig över ett beslut som fattats med stark majoritet. Fem av sex ledamöter i Rikssjukvårdsnämnden var för beslutet. Är inte detta att underskatta demokratin och att inkompetensförklara sina landsortskollegor?
Folkpartipolitikerna befarar att beslutet kommer att få ”ödesdigra konsekvenser”. Förstår inte vad man menar? Idag transplanteras exempelvis alla njurpatienter i Norrland på Sahlgrenska i Göteborg utan några som helst problem. Alla hjärtsjuka stockholmsbarn opereras i Göteborg eller i Lund. Här tystnade protesterna ganska snart då man noterade bättre resultat för de hjärtsjuka barnen.
.
Man nämner heller inte i artikeln att man hittills inte utfört några lungtransplantationer vid Karolinska. Den verksamheten är ju faktiskt starkt sammankopplad med hjärttransplantationsverksamheten.

Det är intressant att se engagemanget hos Birgitta Rydberg och Maria Wallhager för en fråga som berör cirka 15 patienter. Jag saknar däremot deras engagemang för alla de dialyspatienter i Stockholm som berövats möjligheten att få sjukresa till och från dialysbehandlingen. Här utmärker sig Stockholm som den enda sjukvårdshuvudmannen i landet som inte ger njursjuka den möjligheten.

Jag saknar även Rydbergs och Wallhagers röster då Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV) berövade PKU-patienterna möjligheten att få den livsviktiga medicin som ger dem möjlighet att leva ett drägligt liv. Hittills har inte PKU-patienterna i Stockholm ens fått möjlighet att testa medicinen, trots att den har förskrivits till patienter i övriga landet under flera år.

Hjärttransplantationer på sandlådenivå

I Brännpunkt i SVD den 22 februari hävdar ett antal doktorer vid Karolinska Universitetssjukhuset att det föreligger jäv bakom Socialstyrelsens beslut att alla hjärttransplantationer ska ske i Göteborg och Lund. Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm tycks få kalla fötter och säger i ett uttalande i Ekot att han inte haft kännedom om ev. jävsförhållande och därför vill utreda detta.

Oavsett jäv eller inte, måste man utifrån ett patientperspektiv bestämt hävda att beslutet att transplantationerna ska utföras i Göteborg och Lund var mycket klokt. Allt annat hade varit fegt från Socialstyrelsens sida.
Rikssjukvårdsnämnden har till uppgift att se över den högspecialiserade sjukvården så att den utförs så effektivt som möjligt med högsta kvalitet och patientsäkerhet. Detta måste alla acceptera, även doktorerna på Karolinska. Det är dessutom inte en dag för tidigt att Socialstyrelsen visar lite styrka som tillsynsmyndighet för sjukvården.

Hjärttransplantationer bedrivs i så liten omfattning i Sverige att det förmodligen hade räckt att ge uppdraget till ett enda sjukhus i landet. Dessutom bör verksamheten kombineras även med lungtransplantationer. Så vitt jag känner till har man inte den erfarenheten på Karolinska. I Göteborg och Lund har man mer än 20 års klinisk erfarenhet och forskning kring hjärt- och lungtransplantationer. Detta är en trygghet för de patienter som blir transplanterde där.

Att läkarna vid Karolinska skriver att man avser trotsa Socialstyrelsens beslut visar att frågan hamnat på sandlådenivå och inte på den akademiska nivå som man talar så varmt om i artikeln.